Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Funktionsteori ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
791
Furesö—Furtwängler
792
rage, foder), militär term för
hästfoder. — Furage’ra,
ut-fodra.
Furesö, en av Danmarks
vackraste insjöar, belägen på n.
Själland.
Furfuro’1 (av lat. fu’rfur, kli,
och o’leum, olja), heter ocyklisk
förening, tillhörande f ur a’ n
-1. furfur a’ngruppen, som
kännetecknas av en fematomig
kärna med fyra kolatomer och en
syreatom. F. uppstår vid
destilla-tion av pentoser med utspädd
svavelsyra och framställes på
detta sätt ur kli (därav namnet).
F. är en oljeartad vätska med
lukt av färskt rågbröd.
Fu’rier (av lat. fu’ria, raseri),
hämndens gudinnor i rom. myt.,
se E r i n n y e r. Sing. furie i
figurlig betydelse: hatfull,
rasande kvinna.
Furingstad, socken i österg.
1., jämte Dagsberg pastorat i
Linköpings stift. 530 inv. —
Medeltida kyrka med valvmålningar
från 1600-t.
Furio’so, ital., häftigt, vilt.
Furi’r (av fr. fourrier, en som
sköter utfodring,
kvartermästare), högsta underbefälsgraden av
manskapsklass inom svenska
armén. Motsvarades före 1914 års
härordning av distinktionskorpral
(förstekonstapel vid artilleriet).
Furka [for-], pass i Alperna,
på gränsen mellan Uri och Wallis,
Schweiz, för från övre Reussdalen
över till Rhönedalen och skiljer
S:t Gotthard och
Dammastock-grupperna. 2,420 m. ö. h.
Furne’ra (fr. fournir),
anskaffa, leverera. — F u r n i s
-s ö’ r, leverantör.
Furor [-rå’r] (lat. fu’ror,
raseri), stormande bifall. Göra
F., väcka hänförelse.
Furstbiskop (ty.
Fürst-bischof), titel för vissa
österri
kiska biskopar samt i Tyskland
biskopen av Breslau. Urspr.
betecknade F. biskopar, vilkas
bi-skopsdömen tillika voro
fursten-dömen i tysk-romerska riket.
Furste (fsv. förste,
substanti-vering av först; fem.
furstinna; ty. Fürst, fr. prince)
användes 1) om suverän 1. autonom
regent och medlem av hans 1.
hennes familj, furstehus;
2) som beteckning för regenter i
vissa länder, f u r s t e n d ö
-men, f. n. blott Liechtenstein
och Monaco; 3) som rysk och tysk
adelstitel (se Adelstitlar
sp. 82), med formen furst
framför namnet. — Jfr
Kurfurste. — Furstedag (ty.
Fürstentag), i tysk-romerska
riket en församling av riksfurstar
företrädande fursteståndets
intressen.
Furstprimas, titel för Ungerns
katolska kyrkas primas,
ärkebiskopen av Gran.
Furtwängler [fort-]. 1.
Adolph F., f. 1853, d. 1907,
tysk klassisk arkeolog, prof, i
München och direktör för
Glypto-teket därstädes 1894. F. deltog
1878—79 i grävningarna i
Olympia och gav uppslaget till
grävningar på Egina (se d. o.) och
i Orkomenos (se d. o.). Han
utgav även viktiga avbildningsverk
över såväl mykenska vaser som
den historiska tidens grekiska
vasmåleri. F. var en av sin tids
banbrytande arkeologer och
behärskade i sällsynt grad hela det
klassiska konstmaterialet. Hans
vetenskapliga produktion berör
så gott som alla områden och
perioder av Greklands konst och
konsthantverk. — 2. Wilhelm
F., f. 1886, den föreg:s son, tysk
musiker, sedan 1922 anställd i
Leipzig och Berlin. F., som även
uppträtt i Sverige, är en av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
