Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geologiska föreningen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1185
Geologiska föreningen—Geometri
1186
och förändringar. Grunden till G.
lades i slutet av 1700- och början
av 1800-t. av tysken Werner,
skottarna H u 11 o n och P 1 a y
-f a i r, engelsmannen Smith
samt fransmännen L a p 1 a c e
och C u v i e r. Intill denna tid
hade åskådningssätten rörande
geologiska företeelser alltför
mycket behärskats av de bibliska
myterna om skapelsen och
syndafloden, så att, trots de insatser,
som gjordes av enstaka forskare
för en riktigare tydning av
jordens tillblivelse och förändringar,
ett genomfört vetenskapligt
betraktelsesätt icke kunnat slå
igenom. Bland dem, som tidigare
inlagt förtjänster på detta område
och till viss grad kunna nämnas
som banbrytare, märkas L i o
-nar do da Vinci, Sten o,
Buffon, Linné och
Tor-bern B ergm an. De förnämsta
namnen inom den geologiska
forskningen i nyare tid äro
Lyell, Darwin och S u e s s.
— G. kan med hänsyn till
ämnesinnehåll och synpunkter uppdelas
i ett antal del vetenskaper, av
vilka en och annan erhållit en mera
fristående ställning. Sådana äro
paleontolögin, som har de olika
geologiska tidevarvens djur- och
växtvärld till föremål,
petrogra-fin, som har att utreda
bergarterna och deras
bildningsförhål-1 anden, samt geomorfologin, som
särskilt ägnar sig åt jordens
yt-former och deras uppkomst. Som
dynamisk G. betecknas allt, som
rör de geologiska processerna och
de vid dem verksamma
naturkrafterna, ss. förvittring,
sedimentbildning, kontinenternas
nivåförändringar, bergskedjebildning,
vulkaniska företeelser,
glaciärer-na och deras geologiska
verkningar; spec. det sista området
behandlas av glacialgeologin. Stra-
tigrafi och formationslära
behandla de olika geologiska
tidevarvens (”periodernas”)
avlagringar och lagerföljd och utgöra
jämte paleontologin grundvalen
för den historiska G., vars
uppgift är att utforska jordens och
det organiska livets gestaltning
och förändringar genom tiderna.
Kvartärgeologin, som behandlar
den närmast oss liggande
geologiska perioden, har i synnerhet
stor betydelse för de nordiska
länderna.
Geologiska föreningen i
Stockholm, stiftad på
initiativ av O. Torell 1871, arbetar för
befrämjande av den geologiska
forskningen i Sverige och ett
sammanförande av svenska geologer.
G. utger Geologiska föreningens
i Stockholm förhandlingar.
Geologiska undersökningen,
se Sveriges geologiska
undersökning.
Geometri’ (av grek, ge, jord,
och metron, mäta), den
matematiska vetenskapen om rummet.
G. utgår från ett antal
grundläggande satser, axiom (och
postulat), som hänföra sig till
punkters, räta linjers och plans
1) läge på 1. i förhållande till
varandra (incidens- och
anordnings-axiom), 2) förhållande i
”oändligheten” (parallellaxiom), 3)
måttsförhållanden
(kongruensaxiom) och 4) sammanhang
(kon-tinuitetsaxiom). Den p r o j e k
-t i va G. omfattar grupperna 1)
och 4) och behandlar de
egenskaper hos nämnda föremål, som bli
oförändrade vid deras projektion
på en linje 1. ett plan vilket som
helst. — Genom olika val av 2:a
och 3:e gruppens axiom kan man
erhålla ett oändligt antal olika
G., vilka icke märkbart brista i
åskådlighet (sammanhang med
den fysiska verkligheten). Den
3R — L e x. IV. Tr. 19. 5. 24.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
