Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geometrisk serie ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1189
Geometrisk serie—Georg
1190
Geome’trisk serie 1.
geometrisk progression, se
Serier.
Geome’triskt me’dium,
geometriskt medeltal till
två positiva tal (t. ex. 2 och 3)
är kvadratroten ur deras produkt
( V6 = 2,449).
Geomorfologi’ (av grek, ge,
jord, morfe’, gestalt, och lo’gos,
lära), se Geologi.
Geopoliti’k (av grek, ge, jord,
och politik), en av R. Kjellén
skapad benämning på studiet av
politiska problem ur synpunkten
av staternas geografiska
betingelser.
Georg, konungar av Grekland
(se d. o.).
Georg, kurfurstar och
konungar av Hannover (se d. o.). G.
I—-G. IV, se även Georg, konungar
av Storbritannien och Irland. —
G. V, f. 1819, d. 1878. Ehuru
blind, efterträdde han 1851 sin
fader, Ernst August, och blev
genast ett redskap för den efter
revolutionsåren frambrytande
reaktionen. Efter att 1866 ha
förlorat sitt rike till Preussen, ledde
G. i landsflykten en häftig
agitation mot erövrarlandet.
Georg, konung av Sachsen (se
d. o.).
Georg (eng. George), konungar
av Storbritannien och Irland. 1.
G. I, f. 1660, d. 1727, son till
kurfursten Ernst August av
Hannover och Jakob I:s av England
dotterdotter Sofia av Pfalz. Han
efterträdde 1698 sin fader i
Hannover och besteg Englands tron
1714. Utan härskarbegåvning och
främmande för engelskt kynne,
lät han landets parlamentarism
fritt utveckla sig i hägn av
whig-partiet, som från 1721 leddes av
Walpole. — 2. G. II, f. 1683, d.
1760, den föreg:s son och
efterträdare. Under hans långa rege-
Georg III (t. v.) och Georg IV, konungar
av Storbritannien och Irland.
ring hade whigpartiet ledningen.
1757 lät G. Pitt d. ä:s mot
partikorruptionen kämpande
whig-fraktion komma till makten.
Liksom fadern kände sig G. främst
som hannoveranare, vilket
medverkade till Englands politik
under österrikiska tronföljdskriget
och Sjuåriga kriget. — 3. G. III,
f. 1738, d. 1820, den föreg:s sonson
och efterträdare. I motsats till
företrädarna var G. en fullödig
engelsman. G. sökte införa en
personlig styrelse med stöd av
toryelement och en
underhusgrupp ”konungens vänner”, som
G. skapade genom att utdela
belöningar 1. bestraffningar för
sättet att rösta. En tidigare
förvärvad popularitet förlorade G.
emellertid bl. a. genom sin olyckliga
kolonialpolitik, och han trädde
från 1783 tillbaka för Pitt d. y:s
dominerande personlighet. Dock
gjorde han 1801 en energisk
insats genom att stäcka planen att
ge irländska katoliker politiska
rättigheter. Sedan G. 1811 blivit
sinnessjuk, fördes regeringen
av hans son (se nedan). — 4.
G. IV, f. 1762, d. 1830, den föreg:s
son, regent från 1811, konung
från 1820. G. miste tidigt sitt
anseende genom utsvävningar
och slöseri samt genom att 1785
ingå morganatiskt äktenskap med
en katolsk dam, Maria
Fitzher-bert, f. 1756, d. 1837. 1795
förmälde han sig med den protestantiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
