Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Germania ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1209
Germania—Germanicus
1210
fångar. — G:s huvudnäring torde
ha varit boskapsskötsel och
därnäst jakt. Åkerbruket
(svedjebruk) var dock i stark
utveckling, vilket ledde till brist på jord
(se Folkvandring). Jorden
var i stammens gemensamma
ägo, och endast åkern
utskiftades årligen mellan familjerna.
— Religion. Om de
fornnordiska G:s religion se
Fornnordisk religion. Vad där,
särskilt på grund av de arkeologiska
fynden, sagts om den förhistoriska
tidens förhållanden gäller i det
väsentliga för alla G. Den
starkare utbredningen och därmed
följande differentieringen i
skilda stammar, trol. även inverkan
från främmande håll, medförde
emellertid, att — i varje fall
beträffande dyrkan av de personliga
gudarna — en viss olikhet kom
att göra sig gällande. Denna
framträder klart hos Tacitus, den
förste utförligare skildraren från
fastlandsgermanernas historiska
tid. På somliga ställen tyckes
denne visserligen vilja tillskriva
samtliga G. dyrkan av vissa
gemensamma gudomligheter (så t.
ex. i påståendet, att de härleda
sina anor från guden Tuisto och
hans son Mannus samt att de ss.
översta gud dyrka Mercurius och
därjämte Hercules och Mars),
men detta innebär tydligen en
mindre noggrann generalisering.
De tre sistnämnda gudarna (de
tyska Wodan, Donar och Ziu)
ha dock uppenbarligen varit de
förnämsta. Men blott hos en del
(näml, västger maner na) hade
Wodan (se O d i n) redan då
intagit platsen ss. den högste. Hos
andra däremot synes han ännu ej
ha varit känd och Ziu (se Tyr) i
hans ställe ha varit den främste.
Donar (se Tor) har tydligen,
liksom sedermera i Norden, varit
mera allmänt dyrkad och åkallats
särskilt vid krigiska företag.
Utom dessa huvudgudar ha f. ö.
också ett flertal andra gudar och
gudinnor dyrkats. Bland de
senare märkes Fri ja (se Frigg),
som ej nämnes av Tacitus men
som åtminstone dyrkades av
väst-germanerna. Vid gudarnas sida
har man givetvis, likasom i
Norden, dyrkat de i naturen och
människolivet verksamma andarna.
— Kulten förrättades i allm.
i det fria, på berg 1. i lundar
(tempel och officiella gudabilder
sällsynta). Där offrade man också
det från fienden tagna bytet,
vilket upphängdes i träden 1.
nedgrävdes i jorden. Av blodiga offer
förekommo såväl människooffer
(av krigsfångar och slavar) som
djuroffer. Prästerna bildade intet
slutet stånd ss. kelternas druider.
Siande och spåkunniga kvinnor
stodo högt i anseende. —
Utvecklingen under den följande tiden
medförde dels för en tid ökad
påverkan från främmande håll,
dels och framför allt
förskjutningar i de olika gudarnas
maktområden (särskilt spridde sig
Wodans välde, knappast dock till
alla stammar). Någon
systematiserad mytologi lik den isländska
hann aldrig uppkomma hos
fastlandets G.
Germa’nia, Ger man i en.
se Germaner sp. 1208. — På
1840-t. gjordes G. i litteraturen
till en kvinnlig personifikation
av Tyskland 1. tyska folket och
har sedan ofta framställts på
tyska segermonument o. d.
Germa’nia [ger-], daglig
tidning i Berlin, grundad 1871,
huvudorgan för katolska
centerpartiet.
Germa’nicus C a e’ s a r, f. 15
f. Kr., d. 19 e. Kr., romersk
här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
