Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Getsläktet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1225
Getsläktet
1226
år. Vid rationell avel kan en dylik
användas till betäckning av 60—
80 getter per år, vid fri parning
endast till halva antalet. Geten,
som bör betäckas först vid 1 %
års ålder, går dräktig c: a 5
månader och föder, vanl. i febr., 1—2
ungar, killingar, vilka få dia 1—2
mån. Under avvänjningen ges
till-skottsfoder av skummjölk och
krossad havre. — Foderbehov. 1
underhållsfoder ges 0,8—1,2
foderenheter och 100—110 gr.
smältbar äggvita per 100 kg.
levande vikt, i produktionsfoder %
foderenhet och 40—50 gr.
smältbar äggvita per kg. mjölk. Under
sommaren brukas betesgång.
Under vintern ges omväxlande
foder, ss. hö, torkat löv, renlav
samt, för underhållande av en god
mjölkproduktion, rotfrukter och
kraftfoder. — Produkter. I
Sverige har huvudvikten lagts på
mjölk- och köttproduktion.
Mjölken, som har hög fetthalt (4—5
%) och en ofta frän smak,
värderas för sitt höga näringsvärde och
sin vanl. absoluta frihet från
tuberkelbakterier. Av densamma
beredes getost, av vasslan mesost.
Ungt kött är välsmakande, det
äldre grovt och torrt. De
vitgar-vade skinnen användas mycket
till handskskinn. Raggen av
svenska getter begagnas endast
till grövre stickningsarbeten. —
En del svenska getavelsföreningar
Getsläktet. Bock av svensk lantras.
Get av Saanenras.
finnas, vilka hålla avelsbockar,
vanl. av Saanenras. — Geten är
i vårt land föga utsatt för
sjukdomar.
Getsläktet, Ca’pra, ett släkte
Slidhornsdjur med hos
hanen, bocken, stora, bakåtböjda,
i genomskärning mer 1. mindre
ovala, hos honan små horn.
Hanen har vanl. långt hakskägg.
Ungen kallas k i 11 i n g 1. kid.
Bockarna sprida, särskilt under
fortplantningstiden en frän lukt.
Vilda getter förekomma i
bergstrakter i Europa, mell. och v.
Asien, n.ö. Afrika. Till G. höra
bl. a. stenbocken (se d. o.) samt
bezoargeten (se d. o.) och den
fossila arten Capra pri/sca
(anträffad i diluviala skikt i ö.
Gali-zien), vilka senare anses vara
stamformerna för de tama
europeiska getraserna. — Av geten,
som är ett av människans äldsta
husdjur, finnas en mängd
tamformer, bland vilka märkas den
långhåriga, vanl. vita
angorageten från Mindre Asien samt den
likaledes asiatiska, till färgen
mera varierande k a s h m ir ge
-ten. Ullen av den förra användes
till kamlott, plysch o. d., av den
senare till schalar m. m. — De
svenska getterna utgöras till
största delen av oförädlad
svensk lantras av
synnerligen oenhetlig typ. Lantrasen
kännetecknas av svart, brun 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
