Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grammatiker ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1437
Grammatiker
1438
gör en motsvarighet till dem alla
sammantagna. För att markera
denna tudelning av hela G.
alltefter utgångspunkten, utifrån
resp, inifrån, ställer man emot
varandra morfologi’ (jfr d.
o.) och semasiologi (av
grek. semasi’a, beteckning, här =
betydelse) 1. semo 1 ogi’; och
vardera kan så underindelas
alltefter den del av språket, som
behandlas. Eftersom språkljuden ss.
sådana emellertid även formellt
sett blott utgöra råmaterialet,
har man skäl att sidoordna f o
-n o 1 o g i’n (se d. o.), d. v. s.
ljudläran, med de två nyss
nämnda avdelningarna. — Till G. bör
knappast räknas stilist
i’-k e n, detta på grund av den
avvikande synpunkt, som i denna är
den ledande.
Gramma’tiker (grek,
gram-matiko’s, lat. gramma’ticus)
kallades under antiken lärare i
språk och litteratur.
Benämningen förekommer allmännare först
efter 300 f. Kr. och användes
såväl när det gällde mera
elementär undervisning, som ock om
dem, som föreläste vid antikens
främsta högskolor och bland vilka
många genom sin lärargärning
och vetenskapliga verksamhet
utövat ett betydande inflytande.
Deras uppgift var att lämna en
allsidig språklig och saklig
tolkning av litterära minnesmärken
— vanl. diktverk, då
prosaskrifter behandlades av retorn (se d.
o.). — Metoden var närmast
filologisk-litteraturhistorisk. Rent
grammatiska frågor ägnades
givetvis även stor uppmärksamhet,
då de voro av vikt för en riktig
textgestaltning och förståelse av
texten. De behövde här endast
fortsätta på den väg, som banats
av de grekiska filosoferna, vilka
alltsedan söfisternas dagar
intres
serat sig för språkliga problem.
Särskilt gäller detta stoikerna,
vilka till största delen skapat den
ännu brukliga grammatiska
terminologin, som återfinnes redan i
den första grekiska grammatiken,
författad av stoikern Dionysios
Trax (d. omkr. 90 f. Kr.). Bland
de olika grammatikerskolorna
intog den i Alexandria det främsta
rummet, och där verkade en rad
framstående G., bland vilka
särskilt må framhållas Zenodotos (d.
omkr. 260 f. Kr.), utgivare av
Homeros, Aristofanes från Bysans
(d. omkr. 180 f. Kr.) och
Aristar-kos från Samotrake (d. omkr. 140
f. Kr.), de båda sista framstående
kommentatorer. En mot
Alex-andriaskolan polemisk hållning
intog skolan i Pergamon, vars
främste representant var Krates
från Mallos (omkr. 180 f. Kr.).
När romarna under republikens
sista tid kommo i närmare
beröring med den grekiska världen,
vann även hos dem intresset för
grekiskt språk och litteratur
insteg. Många greker slogo sig ned
som lärare i Rom och Italien.
Efter föredöme av de grekiska G.
började snart romarna ägna
uppmärksamhet åt sitt eget språk och
dess litteratur. Som den äldsta
romerska G. nämnes L. Aelius
Stilo (omkr. 100 f. Kr.). Mera
känd är hans lärjunge M.
Teren-tius Varro (116—27 f. Kr.), som
bl. a. skrev en delvis bevarad
avhandling De Wngua lati’na, Om
det latinska språket. — Under
kejsartiden bedrevs visserligen
allt fortfarande en ivrig
verksamhet på det grammatiska området,
men den självständiga
forskar-anda, som kännetecknat den
föregående tiden, var nu borta.
Åtskilligt av denna tids produktion
har bevarats och har givetvis
varit av stort värde för vår kunskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
