Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gredbäck ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1487
Gregorios V—Gregorius
1488
stämmig, följer reglerna för
kyrkotonarterna samt tecknas
med koralnoter (se Notskrift).
Dess formprincip är en växling
mellan solo- och körsång. Det
ännu bevarade ambrosianska
sångsättet (Milano) jämte den
numera föga kända
gallikanska och mosarabiska
(Spanien) sången äga ett med G.
gemensamt 1. närbesläktat
ursprung. Från början av 1600-t.
undergick G. en förändring under
inflytande av samtida
flerstäm-mig musik. Genom beslut av påven
Pius X har emellertid en äldre
tradition ånyo upplivats och
normerande upplagor utgivits av de
viktigaste liturgiska
sångböckerna, graduale och antifonarium.
Grego’rios V, d. 1821, patriark
i Konstantinopel 1795. Av
sultanen misstänkt för stämplingar
blev han två gånger förvisad.
Ehuru G. 1821 tog avstånd från
det grekiska upproret och lyste
sina landsmän i bann, blev han
avsatt och jämte 11 andra
prästmän hängd vid katedralens port.
Grego’rios av Na’sians, f. 329,
d. 389 1. 390, grekisk kyrkofader,
bördig från Nasians i
Kappado-kien, vän till Basileios den store,
i vilkens kloster han några år
vistades, efter Atanasios en av de
förnämsta ledarna i kampen mot
arianismen; höll bl. a. 379 i
Konstantinopel fem ”teologiska tal”
till försvar för den nyformade
tre-enighetsläran och presiderade vid
2:a ekumeniska mötet (381).
Grego’rios av Ny’ssa, d. omkr.
395, grekisk kyrkofader, yngre
broder till Basileios den store,
omkr. 371 biskop i Nyssa i
Kappa-dokien, produktiv och teologiskt
betydande skriftställare,
förkämpe för ortodoxin mot arianerna.
Grego’rios Taumatu’rgos
(”undergöraren”), d. omkr. 275,
grekisk kyrkolärare, omkr. 245
biskop i Pontos, varest han ivrigt
befrämjade kristendomens
utbredande och kyrkans befästande.
Sitt namn har han erhållit på
grund av de under, som redan
tidigt tillskrevos honom; firad ss.
helgon (åminnelsedag 17 nov.).
Grego’rius, namn på 18 påvar
(16 av kyrkan erkända), bland
vilka de märkligaste äro: 1. G. I
1. den store, f. omkr. 540, d.
604, av förnäm romersk släkt,
efter olika befattningar i stat
och kyrka abbot (omkr. 585) i
ett av honom tidigare grundat
kloster i Rom, valdes 590 till
Roms biskop. Genom klok
förvaltning skaffade han biskopsstolen
nya inkomster, lindrade nöden
bland de fattiga och understödde
skolor. Han strävade målmedvetet
att höja den romerske biskopens
ställning, särskilt gentemot
patriarken i Konstantinopel. Mot
dennes titel ”ekumenisk patriark”
satte G. demonstrativt för egen
del ödmjukhetsbenämningen
”Guds tjänares tjänare” (se’rvus
servo’rum De’i). Roms
maktställning sökte han bl. a. öka
genom den på hans initiativ
bland angelsachsarna bedrivna
missionen (se Augustinus 2).
G. utvecklade nattvardsmässan,
reglerade den kyrkliga sången (se
Gregoriansk sång) och
införde själamässorna. Av den
romerska kyrkan äras han ss.
helgon (åminnelsedag 12 mars) och
räknas bland docto’res eccle’siae
(se d. o.). — 2. G. VII, f. omkr.
1020, d. 1085, bördig från
Tosca-na, son av fattiga föräldrar, var
från 1049 påvarnas medhjälpare
och rådgivare (ss. sådan känd
under namnet Hildebrand),
tills han själv blev påve 1073.
Fylld av Clunys ideal kämpade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
