Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grekiska språket - Grekisk eld - Grekisk filosofi - Grekisk-katolska kristna - Grekisk konst - Grekisk litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1497
Grekisk eld—Grekisk litteratur
1498
grekerna själva men är lätt
tillgängligt för var och. en, som har
insikter i forngrekiska. Det råder
i det moderna Grekland i viss mån
en tvåspråkighet (diglossi’a), som
har sina rötter redan i antiken.
— Det moderna folkspråket, som
först framträder på 900-t. och
från omkring 1500 kallas
nygrekiska i eg. mening, förhåller sig i
stort sett till det senantika
talspråket som de romanska språken
till sitt moderspråk vulgärlatinet.
Den forngrekiska ortografin är i
stort sett bevarad, ehuru tecknen
ofta fått ett annat ljudvärde.
Några nygrekiska kännemärken
äro: vokalerna och diftongerna
è, ei, èi, oi, y, yi, ha allesammans
i nygrekiskan sammanfallit med
i; ai har blivit e; skillnaden
mellan långa och korta vokaler är
upphävd. Formrikedomen har
minskats, särskilt i verbet genom
förlust av bl. a. optativ,
infinitiv, futurum och perfektum;
dessa tempora uttryckas som i
andra moderna språk med
omskrivningar; även satsbyggnaden
överensstämmer mera med
analytiska språk av modern typ. I
lexikaliskt avseende är skillnaden
mellan folkspråk och
litteraturspråk kanske allra mest märkbar,
eftersom det förra under olika
tider upptagit en mängd latinska,
slaviska, italienska, frankiska
och turkiska lånord, som till
största delen ratas av det
litterära språket. Efter det grekiska
frihetskriget har folkspråket så
småningom först i poesi, sedan i
prosa tillkämpat sig en plats som
litteraturspråk vid sidan av det
officiella högspråket.
Grekisk eld, en från 600-t.
omtalad brandsats av okänd
sammansättning, som ansågs vara ett
fruktansvärt krigsredskap, till
dess den på 1300-t. utträngdes av
krutet.
Grekisk filosofi, se A r i s t o
-teles, Epikureismen,
Försokratisk filosofi,
K y n i s k a skolan, K. y
rena i s k a skolan, N y p 1 a t o
-nismen, Platon, S o k r a
-tes, Skepticism m. fl.
specialartiklar.
Grekisk-katolska kristna
benämnas vanl., i vissa länder
officiellt, medlemmarna i de grupper
av den grekisk-ortodoxa kyrkan i
Europa och Mindre Asien, som,
med bibehållen ortodox
(”grekisk”) ritual, ingått union med
Rom. I Europa finnas G. på
Balkanhalvön, i Siebenbürgen,
Ungern, Galizien, Kroatien samt
s. Italien. Trol. något över 5 mill.
Se vid. österns unierade
kyrkor. — I helt annan
betydelse har förr använts termen
”grekisk-katolska kyrkan”. Se
Grekisk-ortodoxa kyrkan.
Grekisk konst, se
Byggnadskonst sp. 828—832,
Bild hugga r konst sp. 1505
—1519 och Målarkonst.
Grekisk litteratur. Greklands
klassiska litteratur är alltigenom
en inhemsk skapelse; den är icke
tillkommen under främmande
påverkan utan har tvärtom
ständigt, dels direkt genom bevarade
verk, dels indirekt genom den
romerska litteraturen,
bestämmande påverkat andra folks
litteratur, för vilka den i skilda
hänseenden utgjort förebilden. —
Den arkaiska perioden
(c:a 750—480 f. Kr.). Den äldsta
bevarade G. domineras helt av
eposet (se d. o.), främst av de
efter antikens stora episka
dik-tarnamn H o m e’ r o s (se d. o.)
uppkallade home’riska dikterna,
Iliaden och Odysséen, vilka
be
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
