Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grekisk-ortodoxa kyrkan - Grekisk teater - Grekland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1513
Grekisk teater—Grekland
1514
tus- och helgonbilderna (i
mosaik 1. färg, aldrig i form av
statyer ). Till minne av bilddyrkans
(se d. o.) definitiva seger 843
firas också varje är en fest, som
tillika gäller ss. ortodoxins fest
framför andra. Bland helgonen
intar Maria, ”gudaföderskan och
himladrottningen”, en
framskjuten plats, men någon särskilt
utvecklad spekulation om hennes
ställning och betydelse existerar
icke. — Klosterväsendet är av
gammalt datum och genomgående
ordnat efter Basileios den stores
regel (ingen mångfald av ordnar
ss. i Västern). Jämte kloster
finnas även munkbyär och
eremitplatser. Särskilt märklig är
munkrepubliken på Atos (se d.
o.), vilken under tidernas lopp
även varit ett hem för lärda
studier. Också världsligt arbete
förekommer. Eljest är klosterlivets
syfte väsentl. att genom askes och
kontemplation nå fram till den
saliga, mystiska hänryckningen.
Ur munkarnas led rekryteras
vanl. episkopatet, vars
medlemmar äro förbundna till celibat,
medan för de vanliga prästerna
äktenskapet tvärtom är en plikt
(jfr Celibat). — Historia.
Österns och Västerns kyrkor
gingo till följd av sina olikheter
ganska tidigt isär. Den romerske
biskopens universella anspråk
bidrogo också att fjärma de båda
kyrkorna från varandra. Under
de monofysitiska striderna
förlorade G. betydliga områden genom
de orientaliska nationalkyrkornas
avsöndring (se härom
Armeni s k a kyrkan, Egypten
sp. 759, Etiopiska kyrkan
och Syriska kristna) och
led ytterligare genom Islams
segertåg. Ersättning vann den
sedermera på slaviskt område.
Klyftan i förhållande till Rom
vidgades särskilt genom Fotios’
(se d. o.) ingripande, men
fullständig brytning inträdde först
1054 (jfr Caerularius,
Leo IX). Sedermera gjordes,
särskilt under intryck av
turkfaran, flera försök till
närmande men utan avsett resultat.
Hos folkets stora massa inom G.
bodde alltifrån det latinska
kejsardömets dagar ett ingrott hat
mot allt västerländskt. Då
Kon-stantinopel 1453 föll och sultanen
blev G: s världsliga överhuvud,
blev klyftan mellan G. och
Västern ännu större. Samma resultat
medförde Kyrillos Lukaris’ (se d.
o.) försök till närmande till den
reformerta kyrkan. Däremot har
Rom under tidernas lopp lyckats
förmå några smärre grupper att
under vissa förbehåll ansluta sig
till den romerska kyrkan (se
Österns u n i e r a d e
kyrkor). I nyare tid har särskilt
anglikanska kyrkan intresserat
sig för en allians med G. För det
av ärkebiskop Söderblom bedrivna
arbetet för kyrkans enhet har
också G. visat sympati, bl. a.
genom att med flera representanter
deltaga i Olaus Petristiftelsens
föredragsserie över detta ämne
och genom löfte om officiell
representation vid det till 1925
planerade allmänkristna mötet i Sthlm.
Grekisk teater, se Teater.
Grekland, Hellas, republik
i s.ö. Europa, belägen mellan
35°— 42° n. br. och 19° 30’—28°
30’ ö. 1. Omfattar södra delen av
Balkanhalvön, öar na i Egeiska
havet (utom Imbros, Tenedos och
Tolvöarna), Kreta m. fl. öar i
s., Joniska öarna i v. G. gränsar
i n. till Albanien, Jugoslavien
och Bulgarien, i ö. till Turkiet,
i s. till Medelhavet, i v. till
Joniska havet. Landets
huvuddelar äro Trakien, Makedonien,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
