Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grekisk-ortodoxa kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1511
Grekisk-ortodoxa kyrkan
1512
icke utvecklats och anpassats
efter nya historiska förhållanden
utan på avgörande punkter
bevarat den prägel, den erhållit under
Gamla tiden. — Författning. G.
saknar centraliserad styrelse.
Inbördes självständiga kyrkofurstar
(ärkebiskopar, metropoliter etc.),
numera flerstädes biträdda av en
synod, styra sina resp, områden.
De i rang förnämsta äro av ålder
de fyra s. k. patriarkerna
(i Alexandria, Antiokia,
Kon-stantinopel och Jerusalem). Av
dessa intog Konstantinopels
patriark under den bysantinska
tiden och även långt senare i
samband med den politiska
utvecklingen ett slags officiell
ledarställning inom G. (från början av
500-t. uttryckt i titeln
”ekumenisk patriark”). Hans
maktområde har emellertid undan för undan
förminskats genom avsöndrande
av den ena europeiska
nationalkyrkan efter den andra, varjämte
de övriga patriarkaten på olika
tider ånyo blivit fullt
självständiga. Han är dock alltjämt ett
slags symbol för enheten inom G.,
vilken, trots splittringen i olika
kyrkoprovinser, känner sig ss. en
kyrka. — Läran är väsentl. lika
med de första årh:s trinitariska
och kristologiska dogmbildning,
uttryckt framför allt i den
oförändrade nicensk-konstantinopoli-tanska bekännelsen (den
apostoliska upptages ej bland symbola).
Gentemot den romerska kyrkan
och dess fortsatta lärobildning
(jfr Filioque) betonar G. med
eftertryck sin renlärighet (därav
namnet ”den ortodoxa”). Ss.
autentisk utläggning av G:s lära
betraktas bl. a. den på initiativ
av metropoliten i Kiev Petrus
MogiTas 1638 avfattade och 1643
av samtliga patriarker godkända
s. k. Confe’ssio ortodo’xa (”den
rättrogna bekännelsen”). Om
kyrkan och dess ordningar
existerar ingen fast utformad lära.
Men på flera punkter röjer sig
här motsättningen till Rom.
Alltifrån ett unionsmöte på 1200-t.
räknar G. visserligen 7 sakrament
1. mysterier, men uppfattningen
av dessa avviker åtskilligt från
Västerlandets. Exempelvis må
nämnas boten och nattvarden.
Den förra har icke den karaktär
av noggrant reglerad disciplin
som i romerska kyrkan, och
prästen framträder mera ss. en
andlig hjälpare och läkare än
ss. befullmäktigad domare. Läran
om skärselden förkastas, liksom
avlaten. Om nattvarden läres, att
elementen väl förvandlas, men ej
vid uppläsandet av
instiftelseorden utan vid åkallandet av
Anden; likaså har offertanken ett
rum, men det är ej Kristi
lekamen och blod, som offras, utan, i
överensstämmelse med den äldsta
kyrkans åskådning, de ännu icke
invigda elementen. Därjämte
användes syrat bröd, och kalken
ges även åt lekmännen,
överhuvud äga ”mysterierna” i G.
ej den fast slutna och
hierarkiskt betonade karaktär som
i Rom utan en ålderdomligare,
mjukare och mindre fixerad.
Med det sagda är redan en stor
del av kultens område berört. G.
är i själva verket i ännu högre
grad än den romerska en
kult-kyrka: vid sidan av anspråket på
att bevara den rätta läran är
detta dess förnämsta
kännetecken. Den söndagliga gudstjänsten
är rikt liturgiskt utsmyckad och
utgör i sin helhet ett stort
mysterium 1. gudomligt drama, vilket
förmedlar himmelsk salighet till
de andäktiga åskådarna. Samma
ändamål tjäna de talrikt, i
kyrkor och hem, förekommande
Kris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
