Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grekland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1545
Grekland
1546
ministärer (Delyannis, Rallis,
Zaimis, Teotokis) avlöste
varandra under olika försök att
reorganisera finanserna och
militärväsendet. Spänningen inom
landet tilltog, då ett nytt försök
av kretensarna att införliva
Kreta med G. misslyckades till
stor del på grund av G: s
bristande krafter att göra sig gällande
mot Turkiet. Militärpartiet
agiterade därför för stärkande av
G:s militära resurser. 1910
inkallades kretensaren Venizelos
till ledare för G:s politik, och
denne genomförde under de
följande åren en inrikespolitisk
re-organisation. Författningen
reviderades, i förvaltningen ingöts
nytt liv, armén omdanades genom
franska instruktörer, flottan
genom engelska, och till tecken på
försoningen blev kronprinsen
rehabiliterad. Förhoppningarna
om ett Stor-Grekland stegrades
kraftigt genom det 1912 utbrutna
kriget med Turkiet (se B a 1
-kankrigen 191 2—1 3), då
G. fick icke blott Kreta och
Ege-iska öarna utan även Epirus och
s. Makedonien till mitt för ön
Tasos. Däremot uppsköts frågan,
om de av Italien under
Tripolis-kriget erövrade Tolvöarna skulle
tillfalla G. Kort efter intåget i
Saloniki mördades konung Georg.
Under sonen Konstantin
(1913—17) f ortbest od
spänningen med Turkiet. Venizelos yrkade
på att G. enl. ett 1913 med
Serbien ingånget förbund skulle
ingripa i världskriget mot
centralmakterna, vilket konungen och
generalstaben motsatte sig. Då
ett av Venizelos förordat förslag
om grekiskt deltagande i de
allierades anfall mot Dardanellerna
föll (delvis på ryskt motstånd,
förestavat av farhågor för de
grekiska anspråken på Konstanti-
nopel), drog sig Venizelos tillbaka
(mars 1915), återkom visserligen
till makten aug. s. å. och lät då
allierade trupper landstiga i
Saloniki för att lämna Serbien hjälp
men måste i okt. åter avgå, sedan
en avgörande brytning med
Konstantin ägt rum. Venizelos
bildade 1916 en egen regering,
först på Kreta och sedan i
Saloniki, vilken senare förklarade
Tyskland och Bulgarien krig.
Upprepade
neutralitetskränk-ningar inträffade.
Tysk-bulgariska trupper besatte delar av
Makedonien, medan de allierade
togo flera öar och i Aten
framställde hårda krav på
demobili-sering och utlämning av krigs
-material. Den kungatrogna delen
av G. blockerades, flottan måste
utlämnas, och efter en seg kamp
för neutralitetens
upprätthållande tvingades Konstantin av de
allierade juni 1917 att jämte
kronprins Georg lämna landet.
Efterträdaren, hans andre son,
Alexander (1917—20), som
helt böjde sig för den återkallade
Venizelos, måste foga sig i G:s
inträde bland de allierade. Dess
deltagande i kriget inskränkte sig
till medverkan vid striderna på
Salonikifronten, varefter det maj
1919 besatte Smyrna. I
Sèvres-frederi 1920 vann G. åtskilliga
områden, som turkarna dock ej
ville utlämna. (Om G:s
omfattning enl. denna se kartan till
Balkanhalvön).
Angorarege-ringens kamp för att undandraga
sig de hårda fredsvillkoren
drabbade i första rummet G., som
delvis på engelsk uppmaning inlåtit
sig nå ett omfattande
erövrings-företag på Mindre Asiens
västkust. Efter Alexanders plötsliga
död rådde oklarhet ang.
tronföljden, och i parlamentsvalen i nov.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
