Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grekland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1543 Grekland 1544
april 1828, trängde fram över
Bal-kanbergen och nådde 1829
Adria-nopel och Egeiska havets kust.
England och Frankrike, som icke
ville tillåta, att Ryssland
störtade det turkiska riket, enade sig
i stället om att genomföra
turkarnas fördrivande från Morea
och lyckades få till stånd
fördraget i London 3 febr. 1830. G.
blev fullt självständigt, men dess
område begränsades till
Kykladerna, Morea och fastlandet s. om
Lamia och Sperkiosfloden samt v.
om Akeloos. Detta resultat
tillfredsställde icke grekerna, som
åtminstone hoppats på Tessalien.
De uppnådde dock 1832, att
gränsen i n.v. utsträcktes till
Artabukten. -—■ Konungariket G.
(1832—1924). Den för sin
despotism och ryss vänlighet hatade
Kapodistrias mördades 1831,
varpå till konung utsågs en katolsk
bayersk prins, 011 o I
(1832—-62), son till Ludvig I av Bayern.
Regeringen fördes till en början
av hans bayerske rådgivare,
greve Armansperg, och först
1837 kom en grekisk minister
till styret. Dock fortfor det
utländska väldet att göra sig
gällande och föranledde 1843 ett
uppror, som 1844 medförde en
liberal konstitution på två
kamrar. Misslyckade försök under
Krimkriget att tillfredsställa de
nationella kraven riktade folkets
missnöje mot konungen, som 1862
avsattes. Till hans efterträdare
utsågs prins Vilhelm av
Danmark, Kristian IX :s andre son,
(f. 1845), vilken föreslagits av
England. Denne besteg tronen
under namn av G e o r g I (1863—
1913). Genom en ny författning
1864 fick parlamentet endast en
kammare. Georgs prestige
stärktes, då i samband med hans
tron-bestigning England till G. avstod
Joniska öarna. De härav
upplivade nationella förhoppningarna
riktade sig nu också på
införlivande av Kreta, vilket skedde
först 1913 (se härom Kreta). I
samband med rysk-turkiska
kriget 1877—78 vann G. en
betydande landutvidgning norrut. Sedan
stormakterna på
Berlinkongres-sen (se d. o.) 1878 föranstaltat
underhandlingar mellan G, och
Turkiet och på en ny kongress i
Berlin 1880 verkställt medling,
blev G:s n. gräns enl. fördrag
maj 1881 framflyttad, så att den
från Artabukten gick i en båge åt
n. till Egeiska havet mellan
Olympos och Ossa. Rörelsen för alla
grekers politiska återförening,
panhellenismen, fortfor under
Tri-kupis’ ledning, trots hämmande
ingripande från stormakterna
och trots en finansiell kris, som
1893 ledde till statsbankrutt. En
konflikt mellan kristna och
muhammedaner på Kreta föranledde
G. 1897 att intervenera till de
förras hjälp. Sedan Kretas
förening med G. proklamerats,
in-grepo stormakterna och utlovade
självstyrelse åt Kreta, om
grekerna avstode från militära
åtgärder. Då de vägrade att
uppfylla detta villkor, anordnades en
stormaktsblockad av Kreta med
ockupation av öns viktigaste
hamnar. Den nationalistiska
kampen riktades nu mot Makedonien,
men efter ett kort olyckligt
fälttåg i Tessalien måste G. genom
freden i Konstantinopel 1897
avstå från vissa smärre områden vid
tessaliska gränsen samt betala en
krigsskadeersättning. För
ordnande av G:s statsfinanser
tillsattes en internationell
kontrollkommission. Till hämnd för
krigets olyckliga utgång ströks
överbefälhavaren, kronprins
Konstantin, ur arméns rullor. Olika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
