Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Groschen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3
Grotius—Grotta
4
Hugo Grotius. Kopparstick efter
målning av M. Mierevelt.
generalmajor. G. var Karl XII:s
finansminister i Turkiet och
utvecklade stor talang i
upplånings-konsten. G. stupade vid Stresow
på Rügen.
Grotius, Hugo, eg. Huig
van Groot, f. 1583, d. 1645,
holländsk rättslärd. Efter studier
huvudsaki. i Leiden började G.
advokatverksamhet i Haag, blev
generalfiskal 1607 och pensionär
i Rotterdam 1613. Under tiden
utvecklade han en livlig
vetenskaplig författarverksamhet
inom juridikens, filologins,
historiens och teologins områden. På
grund av sitt deltagande i
re-monstranternas aktion (se
Ar-minianer) blev G. 1619 dömd
till livstidsfängelse men lyckades
rymma och begav sig först till
Antwerpen och 1621 till Paris.
Sedermera gick han i svensk
tjänst, blev 1634 Sveriges
ambassadör i Paris, från vilken post
han avgick 1645, då han gjorde
ett kort besök i Stockholm och på
återvägen dog i Rostock. — Sin
största berömmelse vann han ss.
folkrättslärd och benämnes
”folk
rättens fader” på grund av
arbetet De ju’re be’lli et pa’cis (1625),
vilket bildar epok i folkrättens
historia. Här uppdrogos
grundlinjerna för ett internationellt
rättssystem, och arbetets
huvudbetydelse ligger uti de krigets
rättsregler, han uppställde, som
syftade till ett mänskligare
krig-föringssätt än vad som var
brukligt på hans tid (se F o 1 k r ä 11).
Vid sin behandling av frågan vem
som folkrättsligt företräder
staten, kom G. även in på
statsräftts-liga spörsmål och trodde sig finna
en förnuftig grund för staten i
naturrätten (se vid. d. o.). — Ss.
exeget behandlar G. i högre grad
än någon samtida 1. föregångare
de bibliska skrifterna ss. rent
litterära dokument, vilka på
nyktert sätt utläggas bl. a. med hjälp
av samtida grekiska och särskilt
judiska källor (jfr
Bibelkritik). Bland hans övriga
teologiska arbeten märkas tvenne 1642
utgivna skrifter om den kyrkliga
friden, i vilka han utvecklar
tanken om en enda kristen kyrka,
omfattande alla partier och
konfessioner. — Av hans historiska
arbeten märkas Anna/les et
histo’riae de re’bus be’lgicis
(1657) och De antiquita’te
reipu’-blicae bata/vicae (1610). G:s brev
till Axel Oxenstierna samt till
dennes sekreterare Peter Schmalz,
ha utgivits, likaledes hans ”brev
till svenska kungahuset och
andra svenskar”.
Grotta, i fasta berget
befintligt, större hålrum, bildat genom
kemisk 1. mekanisk inverkan av
vatten. I trakter, där
berggrunden består av kalksten, intränger
vatten i sprickor och löser
småningom upp och bortför kalk, så
att håligheter uppstå. I branta
klippstränder kunna
bränningarna urholka G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
