Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundform ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
Grundform—Grundlag
10
tiebolag är G. i allm. lika med
aktiekapitalet. I svensk bank
skall G. utgöra minst 1 mill. kr.
och i folkbank minst 500,000 kr.
Jfr Reservfond.
Grundform, morfem, som
tjänar ss. utgångsform i ett
para-digm. Se Böjning. Spräkv.
Grundkapital, se
Grundfond.
Grundlag, urkund
innehållande bestämmelser rör. statens
författning. De i G. nedlagda
författningarna kunna vara 1) verk
av landets härskare ensam
(oktro-jerade författningar), 2)
skapade uteslutande av folket 1. dess
fullmäktige (folksuveränitet) och
3) framgångna ur samverkan
mellan monarken och folket. 1
äldsta tider och inom outvecklade
rättssystem utgöra
bestämmelserna rörande statens författning,
G. i materiell bemärkelse, en del
av den allmänna lagen. I mån av
framskridande rättsutveckling
utsöndras emellertid
statsförfatt-ningsrätten från det övriga
lagsystemet. Bestämmelserna om
statens författning börja
betraktas ss. lagar av högre vikt,
jämförda med de övriga, och förlänas
särskild helgd.
Statsförfattningen sammanfattas i en 1. flera
urkunder, G. i formell bemärkelse,
och dessas ändrande 1.
upphävande omgives med försvårande
former. — Från England och de
amerikanska kolonierna stamma
de tidigaste
författningsurkun-derna i modern bemärkelse. De
amerikanska staternas G. från
1770- och 80-t. blevo mönstren för
franska revolutionens olika
författningar, av vilka 1791 års
franska konstitution i sin tur
tjänade ss. förebild för åtskilliga
senare författningsurkunder i
Europa, t. ex. för den norska G.
av 1814. Alla nuv. europeiska
sta
ter äga författningsurkunder av
G:s natur, varvid dock är att
märka, att England, den skrivna
författningens ursprungsland,
saknar sammanfattande
urkunder av de olika
författningsreglerna och därmed egentliga G. —
I Sveriges äldsta rätt (lands- och
landskapslagarna) förekommo
bland den allmänna lagens
stad-ganden även bstämmelser om
styrelsen, de s. k.
konungabalkar-na. Efter hand tillkommo
härjämte andra
författningsurkunder, ss. konungaförsäkringarna,
arvföreningarna, 1617 års
riksdagsordning och 1626 års
riddarhusordning, 1634 års
regeringsform och additamentet av 1660.
Alltjämt förblev dock landslagens
konungabalk huvudkällan för
för-fattningsrätten. Först
frihetstidens regeringsformer av 1719
och 1720 ersatte fullständigt
landslagens konungabalk.
Härmed kan man i Sverige tala om
G. i egentlig mening 1.
fundamentallagar enl. dåtidens
uttryckssätt. 1766 bestämdes, att
G., till vilka räknades
regeringsformen, konungaförsäkran, 1723
års riksdagsordning och 1766 års
tryckfrihetsförordning, icke finge
förändras utan
sammanstämmande beslut av två på varandra
följande riksdagar, varvid fordrades
enhällighet mellan samtliga
stånd. 1772 års regeringsform
och 1789 års förenings- och
säkerhetsakt, den gustavianska
tidens G., betecknade sig själva ss.
evärdeliga och oryggliga. — Nu
gällande G. äro regeringsformen
av 6 juni 1809, riksdagsordningen
av 22 juni 1866,
successionsord-ningen av 26 sept. 1810 samt
tryckfrihetsförordningen av 16
juli 1812. Dessa G., vilka skola
tillämpas efter sin ordalydelse,
kunna icke ändras 1. upphävas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
