Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gudenaa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
Guörünarkviöa—Guds ord
80
volsungacykeln, vad ämnet
beträffar närmast samhörig med
Hamöismål (se d. o.).
Guörünarkviöa, namn på tre
olika eddadikter, alla i
fornyrdis-lag. Den första skildrar Gudruns
sorg över makens, Sigurds (se
Volsungasagan), död, en
elegisk situationsdikt utan
egentlig handling. I den andra berättar
Gudrun om sitt liv från
barndomen till giftermålet med Atle. Den
tredje, Eddans kortaste dikt,
berättar, hur Gudrun av en trälinna
beskylles för äktenskaplig otrohet
men friar sig genom gudsdom
(kittelprov).
Gudsbevis. Redan i grekisk
och romersk filosofi förekomma
försök att bevisa existensen av
ett personligt gudomsväsen, vilka
senare återkomma och suppleras
i medeltidens och nyare tidens
spekulation. Så kan man till
Aristoteles återföra det sedan av
Thomas av Aquino m. fl.
utformade kosmologiska G.,
vilket kräver, att kosmos,
världsalltet, icke är en oändlig kedja
av orsaker och verkningar, utan
betingat av en första, själv
absolut obetingad 1. nödvändig orsak,
världsskaparen. Från Sokrates’
och Platons dagar allt intill vår
egen tid finner man versioner
av det fysikoteologiska
G., vilket motiverar Guds
existens med världens förnuftiga
planmässighet 1. teleologiska
karaktär, varför det ock kallats
det teleologiska G. Mot
bakgrunden av platonska
synpunkter utformade Anselm av
Canterbury ett bevis, som senare
med vissa modifikationer
återfinnes hos Cartesius, Chr. Wolff
m. fl. Detta s. k. o n t o
logi s k a G. utgår från
gudsbe-greppet ss. innefattande all
fullkomlighet 1. verklighet {ens rea-
Wssimum) och konstaterar
existensen ss. en nödvändig
konsekvens av
fullkomlighetskaraktä-ren. Kant kom efter hand att
frånkänna dessa tre bevis
bindande teoretisk giltighet men sökte
själv ersätta dem med ett bevis
av praktiskt filosofisk innebörd,
enl. vilket Gud är ett etiskt
för-nuftskrav ss. förutsättning
fölen sedlig världsordning, vari
dygden omsider finner sin lön (ett
s. k. etikoteleologiskt
G.). Ett redan hos Augustinus
förekommande och av Cartesius
formulerat G. är vidare det s. k.
antropologiska, vilket
hävdar, att den oändliga
guds-idéns förekomst i den ändliga
människosjälen endast kan
förklaras som ett verk av det
oändliga väsendet självt. Av ålder har
slutligen ock ett G. hämtats ur
den allmänna utbredningen av en
gudstro bland jordens folk (e
conse’nsu ge’ntium).
Gudsdom, se Ordalier.
Gudsfred 1. gudsfrid (lat.
pax De’i 1. treu’ga De’i), på
1000-och 1100-t. vapenstillestånd
mellan stridande på vissa veckodagar
och andra tider jämte särskilt
skydd för kyrkor och vissa orter
samt för kvinnor, andliga m. fl.
G. avlöstes i viss mån av den
kungliga fridslagstiftningen.
Guds ord, Herrens ord,
ordet, uttryck, brukade inom
den israelitiska och kristna
religionshistorien i skilda
betydelser. I det gamla Israel beteckna
termerna ”Herrens (d. v. s.
Jah-ves) ord” 1. G. den uppenbarelse,
som kom en profet till del (jfr
1 Sam. 3:1; Jer. 1: 2, 4 m. fl.).
I N. T. kan härmed jämföras
den paulinska användningen av
G., Herrens ord, ordet ( =
evangelium om Kristus). Väsentl.
samma betydelse föreligger i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
