Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guds rike ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
Guds rike
82
evangelierna och Apg., dock så att
termen här (spec. i Luk. och
Apg.) har en mera fixerad och
sakral karaktär (om den
specifikt johanneiska användningen se
Logos). Särskilt hos
Augustinus ställes därpå ”ordet” 1.
förkunnelsen i en viss motsats till de
heliga handlingarna 1.
sakramenten. Denna motsättning
behärskar sedan den medeltida
teologin, enl. vilken ”ordet”
emellertid blott har karaktären av
förberedande lagförkunnelse, medan
först sakramenten ingjuta den
övernaturliga nåden. För Luther
däremot är ”ordet” 1. G. ånyo
framför allt det förkunnade,
trösterika evangeliet och ss.
sådant den grund, på vilken han
bygger. — Vid sidan av 1. i st. f.
denna i stort sett levande och
aktiva betydelse uppvisar
termen också en mera fixerad
användning : G. i en skriven bok,
vars utsagor tendera till att bli
en mer 1. mindre mekaniskt
bindande auktoritet. Denna
uppfattning möter redan på vissa yngre
ställen i G. T. (jfr särskilt Ps.
119) och därefter i den rabbinska
judendomen. Framför allt har den
vunnit insteg i protestantismen,
där den inaugurerades redan av
Luther, vilken trots sitt
nyssnämnda principiella språkbruk
i anslutning till den katolska
åskådningen om Bibeln ss.
inspirerad skrift och driven av
behovet att i kyrkans ställe äga en
fast auktoritet, till vilken han
kunde hänvisa, ofta identifierar
Bibeln ss. sådan och G. Därmed
var grunden lagd till den fasta
bibeldogm, som senare
utformades av den lutherska ortodoxin
och som länge även behärskade
de breda lagren. Efter den
historiska åskådningens genombrott
(jfr Bibelkritik) har
teolo
gin tvingats att lämna denna
position, men lekmannaortodoxin
influeras alltjämt av den
populära identifieringen: Bibeln = G.
Se vid. Inspiration.
Guds rike, ett spec. i N. T.,
särskilt i Jesu förkunnelse enl.
de synoptiska evangelierna, ofta
förekommande begrepp, som
företrädesvis betecknar den
kommande, ivrigt efterlängtade
fulländningens värld (jfr Mark. 14: 25,
15: 43; Luk. 19: 11; 1 Kor. 6: 9
f.). Det arameiska uttrycket
betyder eg. ”Guds herravälde”, men
vid den nyssnämnda
eskatolo-giska orienteringen är G.
otvivelaktigt också lokalt föreställt (jfr
Mark. 10: 23 ff. m. fl.).
Understundom användes G.
likbetydan-de med det nya, kristna livet
(jfr Mark. 10: 15; Rom. 14: 17;
1 Kor. 4: 20). Hos Matt, ersättes
G. på de flesta ställen av
himmelriket (se d. o.). — I
urkristendomen levde väntan på G.
ss. en eskatologisk storhet länge
kvar (jfr Kil i asm). Inom den
katolska kyrkan trängdes den
småningom tillbaka. G. blev
här väsentl. = kyrkosamfundet.
Entusiastiska sekter upplivade
den på nytt, så under
reformationstiden anabaptisterna (se
d. o.). Mot dessa inskärpte de
lutherska bekännelseskrifterna,
att G. vore något rent andligt och
invärtes (jfr redan Luk. 17:21
enl. en tolkningsmöjlighet).
Pie-tismen använde därpå med
förkärlek den bibliska termen,
väsentligen i betydelsen av
”levande kristendom” (”arbete för
G.”, d. v. s. framför allt
hednamission och kärl eksarbete),
medan Kant filosofiskt bestämde G.
ss. de sedliga ändamålens rike.
I nyare tid har termen särskilt
använts dels av de
kristligt-sociala strömningarna
(omge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
