Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guesde ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
Guillochering—Guinea
88
Charles Édouard Guillaume.
ningen. G. erhöll 1920
Nobelpriset i fysik.
Guillochering [gijåsje’-], efter
uppfinnaren Guillot uppkallad
metod att på maskinell väg
åstadkomma graverade mönster på
metall, t. ex. urboetter och plåtar
för sedeltryckning.
Guillotin [gijåtä’ij], Joseph
I g n a c e, f. 1738, d. 1814, fransk
läkare, revolutionsman, föreslog
1789 lika exekutionssätt för
dödsdömda, oberoende av stånd.
Sedan man beslutat endast
till-lämpa halshuggning,
konstruerade A. Louis revolutionens
berömda fallbila, efter G. kallad
giljoti’nen (fr. la guillotine).
Guilmant [gilma’ij], Félix
Alexandre, f. 1837, d. 1911,
framstående fransk orgelspelare;
verkade som lärare, tonsatte
orgelstycken samt utgav ett
betydande antal äldre orgelverk.
Guimerä [gi-L Angel, f.
1847, spansk författare, har
spelat en betydande roll i den
kata-lanska litterära renässansen och
skrivit skådespel med såväl
historiskt-romantiska som nutida
folkliga ämnen (Mar y Cel, 1888;
Terra Baixa, 1896, Låglandet,
1917).
Guimet [gimä’], É m i 1 e, f.
1836, d. 1918, fransk etnograf,
fabriksägare i Lyon, där han för
sina på vidsträckta resor
hop-bragta samlingar 1879 grundade
Musée Guimet, som 1888
flyttades till Paris. Museet
omfattar företrädesvis
religions-hi stor iska samt historiska och
konstsamlingar, huvudsaki. från
öst-Asien.
Guinchard [gägsja’r],
Joseph, f. 1873, statistiker, sedan
1905 direktör för Stockholms
stads statistiska kontor. 1900—04
redaktionsmedlem och 1912—17
huvudredaktör för Sveriges land
och folk. G. har ss. sakkunnig och
publicist bidragit till ett flertal
statistiska och ekonomiska
frågors lösande och är förespråkare
för Ido (se d. o.).
Guine’a [gi-L 1- Kustområde
i Afrika utmed Atlantiska
oceanen, mellan Kap Roxo (12° 19’
n. br.) vid Senegals sydgräns i
n. och Kap Negro (16° s. br.) i
Angola i s. G. delas i övre G.
1. Gui ne a k u s t en och Ne
d-r e G.; som gräns brukar räknas
Kap Lopez (0° 36’ s. br.). övre
G. delas av gammalt i fyra
”kuster”, benämnda efter de varor,
som tidigare varit de viktigaste
för varje område: från v.
Peppar- (1. Krydd-) kusten,
som sträcker sig till Kap Palmas,
Elfenbenskusten till Kap
Three Points, Guldkusten
till Voltas mynning och S 1 a v
-kusten till mynningen av
Benin. G. är fördelat på olika
koloniområden, tillhörande
Portugal, Frankrike, Storbritannien,
Spanien och Belgien, samt det
självständiga Liberia (se karta
till art. Afrika samt art. över
de olika områdena). — 2.
Portugisisk koloni på Afrikas v. kust,
omkr. nedre Rio Grande.
Gammalt portugisiskt handelsområde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
