Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guldsmedskonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
Guldsmedskonst
114
i ationsmotiv, huvudsaki. av
arkitektoniskt ursprung. Vanl.
gjordes föremålen nu av silver, som
delvis 1. helt förgylldes. Vid
denna tid började guldsmederna
sammansluta sig till skrån,
varigenom arbetsfördelning och
formutveckling underlättades. Mot
slutet av medeltiden försvagades
emellertid alltmer G:s karaktär
av gott och gediget hantverk. -—
Medeltidens svenska G. har ingen
starkare nationell prägel. En stor
del av de bevarade föremålen
torde vara importerade, men
guldsmeder funnos även i Sverige.
Såväl från romansk som särskilt
från gotisk tid förvaras i svenska
kyrkor ett betydande antal
nattvardskärl, särskilt kalkar, delvis
av högt konstnärligt värde.
Praktfullt är även ett stort, vackert
komponerat guldspänne besatt
med stenar, påträffat i Motala
ström. Som alster av G. kunna
också betraktas de
altarbekläd-nader av driven och förgylld
koppar, varav den märkligaste
tillhört Broddetorps kyrka i
Västergötland. — Under renässansen
förändrade G. genomgripande sin
karaktär. Guldsmederna voro
förenade i fasta
skråorganisationer, som utförde kontroll- och
ur-sprungsstämplingar, men det
konstnärliga initiativet gled dem
alltmer ur händerna.
Renässansens nya formvärld spreds genom
kopparsticken. Flera av tidens
största konstnärer, t. ex. Dürer,
utförde förebilder, som
guldsmederna följde. De dyrbaraste
föremålen voro i allm. dryckeskärl
(se d. o.). Ädla metaller tjänade
ofta som infattning till kärl av
annat material, t. ex. serpentin,
musselskal (s. k.
Nautiluspoka-ler) 1. bergkristall, som var högt
skattad. Främst utvecklades
renässansens G. i Italien; den rykt-
Fransk rokoko. Bordsuppsats, silver, av
Fr. Th. Germain.
baraste guldsmeden var
Benve-nuto Cellini (se d. o.). Den
franska G. ansluter sig nära till
den italienska — Cellini arbetade
en tid i Paris — och visar samma
behärskade och eleganta
formgivning som denna. Den germanska
har en avgjort tyngre och
robustare prägel; dess främsta centra
voro Nürnberg och Augsburg, dess
mest berömde utövare Wenzel
Jamnitzer (se d. o.). — Barocken
bygger vidare på
renässansformerna. Ett självständigt inslag
utgör den yppiga
blomsterorna-mentik, som utbildats inom den
nederländska konsten. Liksom
inom övriga konstarter övergick
ledningen alltmer till Frankrike, där
Lepautre, Bérain o. a. påtryckte
även G. sin ornamentala stil. Det
rena silverarbetet blev från och
med nu den viktigaste grenen av
G. Gärna användes dock silvret i
förbindelse med elfenben (jfr ill.
till Dryckeskärl sp. 542).
Under barocken stod den svenska
G. mycket högt. Karaktäristiska
äro de tunga, cylindriska dryckes-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
