Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav, Gustaf, svenska konungar - 3. Gustav III - 4. Gustav IV Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
Gustav
146
konungen ökad makt och
betydligt inskränkte adelns
privilegier. G., som av riksdagen även
fått medel till kriget mot
Ryssland, fullföljde nu detta.
Sjösegern vid Svensksund 1790 banade
väg för freden s. å. i Värälä, som
innebar status quo. G:s intressen
fångades nu av den franska
revolutionen, till vars bekämpande
han ville anordna ett ”monarkiskt
korståg”. De från Frankrike
utgående revolutionära idéerna i
förening med hatet inom
aristokratin ledde emellertid till hans
mördande (se
Anckar-ström). Omdömena om G. ha
varit mycket olika, delvis
beroende på de stora motsatserna i hans
personlighet: än var han
despo-tisk, än mild och ädelmodig, än
öppen och frimodig
(”tjusar-konungen”), än benägen för
förställning, än njutningsmänniska,
än pliktmänniska. Mera allmänt
erkännande har hans verksamhet
ss kulturfrämj are fått. Han
skapade 1. reorganiserade
Vitterhetsakademin, Konstakademin,
Svenska och Musikaliska
akademierna. Av stor betydelse var G:s resa
till Italien (1783—84), som
inleder en klassicistisk stilriktning i
vårt land. G. var livligt
intresserad av teater och dramatisk
konst: han skapade Kungl.
teatern, och han skrev, biträdd av
Kellgren och Leopold sångspel
och historiska skådespel, ss.
Gustaf Adolf och Ebba Brahe (1783),
Gustaf Vasa (uppf. 1786). För
sitt äreminne över Lennart
Tor-stensson erhöll han 1786 Sv.
akad:s stora pris. G. ingick 1766
ett föga lyckligt äktenskap med
Sofia Magdalena av Danmark,
och hade två söner, Gustav
Adolf och Karl Gustav. Han
begrovs i Riddarholmskyrkan.
— 4. G. IV Adolf, f. 1 nov.
Gustav IV Adolf. Målning av Huet
Vil-lers.
1778, d. 7 febr. 1837, den föreg:s
son. G:s uppfostran leddes av
Nils v. Rosenstein och J. G.
Flodin, vilken senare inplantade hos
honom sin ortodoxa och
pietistiska religionsuppfattning. Han
utmärkte sig tidigt för
karaktärsfasthet, rätts- och pliktkänsla
men visade även anlag för
tungsinne och enstörighet. 1792—96
fördes regeringen av farbrodern,
hertig Karl, ss. förmyndare med
G. A. Reuterholm ss. allsmäktig
rådgivare. Sedan han själv
övertagit regeringen, skilde han sig
från Reuterholm och valde sina
medhjälpare bland sin faders
vänner (Toll och Rosenstein) och
bland förmyndartidens dugligare
krafter (K. A. Wachtmeister och
K. E. Lagerheim). Hans
rege-ringssätt blev dock i hög grad
personligt. Ett livligt intresse
ägnades den materiella kulturens,
särskilt jordbrukets, uppsving
(förordningen om enskifte 1807).
Statsskulden tryckte hårt, och
affärslivet led av nödår och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
