Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gångarter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
Gångbana—Gård
188
Plan av gånggrift i Bohuslän.
Starkt överbyggda djur, ss. hare,
kunna ej röra sig i trav utan
använda alltid språng såväl i
lugnare som mera uppdrivet tempo. —
Se vid. Hardjur, Hund,
Tamkatt, R i d n i n g,
Rådjur, Räv, Utter, Älg.
—-Även fåglar ha olika G. vid
rörelse på marken. Hönsfåglar,
strutsfåglar, vadare, simfåglar,
duvor m. fl. röra sig gående 1.
springande, analogt med skritt
och trav, varvid alltså kroppen
alternerande framdrives av de
skilda benen. Tättingar,
kråkfåg-lar, rovfåglar m. fl. med fötter,
som ej äro inrättade för egentlig
rörelse på marken, förflytta sig
oftast hoppande, varvid kroppen
i ansatser framdrives av båda
benen samtidigt. — Geol.
Mineral, som jämte malmmineralen
ingå i en malm.
Gångbana, se Gata sp. 1112.
Gångbart värde,
handelsvär-de. Motsats: affektionsvärde (se
d. o.).
Gångbergarter, eruptiva
bergarter, som uppträda i form
av gångar. I fråga om strukturen
inta G. en mellanställning mellan
djup- och ytbergarter.
Gångbord, övre däck på
örlogs-fartyg, sträckande sig bordvarts
mellan halvdäck och back.
Gånge-Rolf, se Roll o.
Gånggrift, gravbyggnad från
stenåldern, bildad av flera på
kant ställda hällar, vilka omsluta
en rund, oval 1. rektangulär
kammare. Från dess ena långsida
utgår en även av hällar satt,
kortare 1. längre gång, vanl. åt s. 1.
s.ö. Kammare och gång täckas av
block. G. omges av stora
jordhögar, vilka i regel gå upp till
ta-k-blocken men ofta även helt täcka
graven; i högens kant finnes ofta
en stensättning. G. är en yngre
utveckling av dösen. G. voro
fa-milje- 1. ättegravar, i vilka ofta
påträffats ett stort antal skelett
och nedlagt gravgods (lerkärl,
bärnstenspärlor, vapen av flinta
och sten m. m.). Jfr D ö s, H ä 11
-kista och Stenåldern.
Gångspel, ankar- 1.
förhal-ningsspel, bestående av en
vertikal spindel med kabellarium
1. tandkrans för kättingens
hemvindande. överst avslutas
spindeln av ett huvud med
urtagningar för spelbommarna,
med vilka G. tages runt. Nedtill
är G. försett med en
spärrinrättning, p a 11 k r an s, så att ej
kättingens tyngd skall draga G.
baklänges.
Gångsvit. Geol. En serie
gångar, härrörande från samma
mag-mahärd, om än de enskilda
gångarna på grund av differentiering
kunna äga olika sammansättning.
Gångsystem. Geol. En serie
gångar, som tillhöra en och
samma serie vanl. parallella
förkastnings- 1. förklyftningssprickor.
Gångviken, municipalsamhälle
i Sköns skn, Västernorrl. 1. 585
inv.
Gård (fsv. garder; urspr.
inhägnad [därav gärdesgård],
sedermera [inhägnad] egendom,
kringbyggd 1. befäst plats m. m.),
ett antal sammanhörande
byggnader för olika ändamål, mer 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
