Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gångarter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
Gångarter
186
framfot; 2. nedsättes vänster
bakfot; 3. lyftes höger bakfot; 4.
nedsättes vänster framfot; 5. lyftes
höger framfot; 6. nedsättes höger
bakfot; 7. lyftes vänster bakfot;
8. nedsättes höger framfot.
Steg-vidden, avståndet mellan
spårstämplarna (fotavtrycken), är
vid skritt mindre än vid övriga
G. Vid skritt, liksom vid trav
och passgång, ställas oftast de
olika sidornas spårstämplar i
skilda rader. Avståndet
mellan dessa rader kallas
spårets skrevning. Vid skritt är
skrevningen alltid större än vid
trav. Flertalet djur sätta vid
skritt bakfötterna i
framfötter-nas spårstämplar:
spårstämplarna sägas vara täckande-,
ibland, ss. hos mera långsträckta
djur med kortare extremiteter,
nedsättas bakfötterna efter
fram-fotstämplarna: bakfotstämplarna äro eftergripande; hos djur
med proportionsvis långa
extremiteter kastas bakfötterna förbi
framfotsstämplarna:
spårstämplarna äro då övergripande, vilket
oftast är fallet hos hästen. —
Trav sker i hastigare
rörelse-tempo än skritt, och djuret
befinner sig korta moment svävande i
luften. Samtidigt lyftas, resp,
nedsättas de diagonala benparen,
varigenom i motsats till
förhållandet vid skritt endast två
alternerande nerslag urskiljas. Vid
ytterligt forcerad trav, t. ex. hos
travlöpningshästar, kunna dock
alla fyra fotternas nerslag 1.
tramp särskiljas. — Pass 1.
passgång förekommer
abnormt hos flera djur, ss. häst
och hund, hos andra, ss.
elefanter och kameler, normalt; samma
sidas fram- och bakfot flyttas
samtidigt. Rörelsetempot kan
variera från skrittens ända till
travens. Hästar med vana att
passgå, passgångar e,
skattades förr högt som behagliga
ridhästar. — Hopp förekommer
mest hos djur med mycket
långsträckt kropp och korta
extremiteter, vessla, iller, mård, utter,
sorkar, råttor m. fl. Djuret ställer
vid rörelsen bakfötterna tätt
bredvid 1. snett framom varandra,
varefter kroppen bågformigt
kastas fram och stödes under ett
kort moment på de båda likaledes
bredvid varandra nerslagna
fram-fötterna, som dock blixtsnabbt
ånyo lyftas, så att bakfötterna
slå ned i de förras stämplar. —
Vid språng stå vanl. de fyra
fotternas spårstämplar isär.
Oftast gripa båda
bakfotsstämplar-na mer 1. mindre långt över. Vid
galopp lyftas ej båda fram-, resp,
bakbenen fullt samtidigt utan ena
sidans fram-, resp, bakben något
före den andra sidans. Beroende
på vilken sidas ben, som ställes
främst, kallas galoppen höger-,
resp, vänstergalopp. Flyktsprång,
ett djurs hastigaste
språngrörelse, skiljer sig från galoppen
utom genom hastigheten, däri
att båda fram-, resp,
bakfötterna samtidigt lyftas och
nedsättas, liksom vid galopp dock
vanl. i mer 1. mindre sned
inbördes ställning. Om hästens
fotflyttning i galopp och fyrsprång
(karriär) se Ridning. — Skritt
användes av flertalet djur vid
lugnare förflyttning inom
trängre områden, ss. på betesplatser;
trav anslås oftast, när djuret
utan att vara uppskrämt
förflyttar sig längre avstånd (den
vanligaste G. för räv, varg och
hjortdjur). Språng användas
huvudsaki., då djuren äro uppskrämda;
älg m. fl. använda dock oftast
trav även under flykt och anslå
endast under mycket korta
moment galopp 1. flyktsprång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
