Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gåssläktet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
Gåssläktet
198
gäss. — 1 gåskarl hålles till 3—5
honor. Hanen användes till avel
efter 1 års ålder, honorna böra
vara fyllda 2 år. Värpningen
börjar ofta i febr. Ruvningen utföres
av gässen själva 1. av hönor och
tager en tid av c:a 4 veckor.
Ungarna få komma i vatten först
vid 2 mån:s ålder. Fodret består
först av hackat gräs med något
havregröpe. Rikligt med
dricksvatten måste ständigt finnas. 3
veckor gamla, få gässen beta fritt
på gräsbevuxen mark samt på
de skördade sädesåkrarna. Som
tillskottsfoder ges hel säd samt
blötfoder av kokt potatis och
kålrötter. Gödningen börjar på
hösten, och slakten verkställes före
”Mårtensgås” (början av nov.).
Gåshuset bör vara rymligt,
dragfritt, golvet torrt och bestrött
med lämpligt strö. Under
par-ningstiden måste tillgång på
djupare vatten finnas.
Gåssläktet, A’nser, ett släkte
Gåsfåglar med näbbens halva
längd större än dess höjd vid
basen, utifrån synliga lameller och
näbbnageln lika bred som
näbbspetsen. Vingspegel saknas. N.
delarna av n. halvklotet. 4—8 vita
1. gulvita ägg läggas på marken
och ruvas av honan. Även hanen,
gåskarlen, följer därefter
ungarna, gässlingarna. De
ordna sig vid flykt i
snöplogs-form. Flyttfåglar. —
Grågåsen, Anser anser, har liksom
följande arter rödaktig näbb med
vit näbbnagel och rödaktiga
fotter. Huvud och hals gråbruna,
rygg och sidor svartgråa med
ljusare fjäderkanter, bröst och
över-gump ljusgråa, buk gråvit, något
svartfläckig, undergump och
stjärttäckare vita. N. och mell.
Europa; häckar numera sällsynt
längs Sveriges ö. kust (Småland
till Gästrikland). Fridlyst. Arten
Grågås. Hanens längd 81—84 cm.,
bönans 75—77 cm.
är stamform för tamgåsen.
Inhemska svenska raser av denna
äro skånska gåsen och
Ölandsgå-sen. Skånska gåsens levande
vikt är hos hane c:a 8 kg., hos
hona c: a 6 % kg. Huvud, övre
delen av halsen, ”sadeltäcke” på
ryggen, lårens sidor samt delar
av stjärten äro grå; övrig
fjäderdräkt övervägande vit.
Gödnings-förmågan är god. Ägg per år 15
-—20. ölandsgåsen, till
färgen lik föreg., är mindre samt
sämre värpare. Förekommer
endast på Öland. I vårt land ha
införts utländska raser, av vilka de
viktigaste äro: Toulousegåsen,
den största rasen; levande vikt
hos hane 9 kg., hos hona 7 % kg.
1. mera. Färgen är övervägande
grå med mörka partier på hals,
rygg och vingar; gumpen vit.
Mycket god gödningsförmåga.
Värper upp till 50 ägg om året.
Emdengåsen, levande vikt som
föreg. men lättare byggd. Färgen
helt vit. Anses mera lättgödd än
föreg. men värper blott c:a 25 ägg
per år. Genom korsning mellan
dessa senare raser erhålles riklig
och lättgödd avkomma. Vit
italiensk gås, lik Emdengå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
