Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hattin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
501
Hattin—Hattpartiet
502
tar sys tillsammans av flätor,
framställda av blekta, kluvna 1.
okluvna strån av olika slags gräs.
— Till damhattar användas
även olika slags tyg monterat på
en stomme av annat material.
Hatti’n 1. H i 11 i’ n, berg v.
om Gennesaret, Palestina, bekant
genom ett slag 1187 (se
Korståg).
Hattpartiet, Sveriges första
organiserade riksdagsparti. Det
framgick ur oppositionen mot
Horns utrikespolitiskt passiva
regim och bildades vid riksdagen
1734, då Holsteinska partiets
spillror förenade sig med ivrarna
för revansch mot Ryssland och
med anhängarna av ett mer
effektivt statsingripande till
industrins fromma. Partiets kärna var
den yngre, ofta obesuttna och av
statstjänst beroende adeln, vilken,
hånande de försiktiga männen av
äldre generation som nattmössor,
gåvo sig själva namn efter
hatten, frihetens symbol. I riksrådet
företräddes H. främst av K.
Gyllenborg och D. N. v. Höpken,
vilka vunnit Fredrik I: s gunst
genom den av Horn illa sedda
Hedvig Taube. Under Polska
tronföl jdskriget sökte H. anslutning
till Frankrike — allt framgent
en riktlinje för dess
utrikespolitik. Rysslands svaghet under
rysk-turkiska kriget 1736—39
ökade krigsivern. Det engelska
partilivets former efterbildades
med klubbar, hemliga konseljer
samt röstköp och
penningutdelningar ur den främst av franska
medel bekostade partikassan.
Efter hänsynslös agitation fingo
H. vid riksdagen 1738—39
övervikt hos adeln, där en av deras
främste, K. G. Tessin, då var
lantmarskalk, samt hos de
merkan-tilistiskt intresserade borgarna,
ledda av grosshandlarna Plom-
gren och Kierman. Därigenom
behärskande Sekreta utskottet,
öppnade H. hemliga
förhandlingar med Turkiet (se
Sinclair) och Frankrike, vilket
ledde till Horns avgång 1738.
Kanslipresident blev nu
Gyllenborg, och f. å. bereddes plats för
en partimajoritet i rådet genom
vakanser, avsked samt formlig
avsättning av sex ”ryskt sinnade”
riksråd. Därmed bildades Sveriges
första parlamentariska regering.
Gynnat av till synes goda
konjunkturer, förverkligade H. snabbt
sitt utrikespolitiska program
genom kriget mot Ryssland 1741—
43. Dess ömkliga misslyckande
syntes ett ögonblick bringa H. på
fall, men partiet räddade sig
genom att rikta vreden mot
fältherrarna och skjuta tronföljdsfrågan
i förgrunden och sedan genom sitt
nationella uppträdande gentemot
de ryska anspråken på
förmynder-skap. En ”nationell förklaring”
frambars av A. J. v. Höpken, och
under ledning av Tessin
(kanslipresident 1747—52) och sedan av
A. v. Fersen d. ä. och A. J. v.
Höpken (kanslipresident 1752—61)
befästes hattväldet genom
stärkande av försvaret,
partiförföljelser samt en storvulen, ehuru ofta
oekonomisk och slösaktig
näringspolitik. Liksom motpartiet sköt
H. allt djupare rötter i det
rådande riksdagsväldet, och gentemot
hovpartiet utbildade H. en
parlamentarisk doktrin. Stärkt genom
hovets misslyckade
revolutionsförsök 1756, sökte H. ånyo göra
Sverige gällande i storpolitiken.
Vanäran av Pommerska kriget
och det stegrade ekonomiska
betrycket medförde Höpkens fall,
varpå H. med K. Ekeblad d. y.
som kanslipresident (1761—65,
1769—71) slog in på en mer
återhållsam inre och yttre politik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
