Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hauch ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
505
Hauch—Haupt
506
skottvidder än H. av motsvarande
kalibrar vid lantartilleriet. Ang.
grunder för konstruktion av H.,
se Kanon och Lavettage.
Hauch [haoch], Johannes
C a r s t e n, f. 1790, d. 1872, dansk
författare av norsk börd,
Oehlen-schlägers efterträdare i den
estetiska professuren 1851, censor vid
Det kongelige Teater 1860—71,
skrev talrika romantiska
skådespel, de flesta med ämnen från
historia och folksaga (Söstrene
paa Kinnekullen, 1849) samt
romaner (Guldmageren, 1836; En
polsk familie, 1839) men nådde
dock högst i sina formfulländade
dikter (Lyriske Digte, 1842;
Lyriske Digte og Romancer, 1861,
med den ypperliga romanscykeln
Valdemar Atterdag). Av
romantikens danska lyriker har H.
längst bevarat sin popularitet.
Hauck [haok], Albert, f.
1845, d. 1918, tysk
kyrkohistori-ker, prof, i Erlangen 1878, i
Leipzig 1889, framstående
ut-forskare av den tyska medeltidens
kyrkohistoria, därjämte bekant
ss. redaktör för 3:e uppl. av
Realenzyklopädie für
protestan-tische Theologie und Kirche
(1896 ff.).
Hauff [haof], Wilhelm, f.
1802, d. 1827, tysk författare,
skrev dikter samt fantastiska
romaner och noveller. Mest bekant
är H. för sina sagor (Märchen,
många uppl.; sv. övers. 1872 och
senare), vilka med sin
spännande handling och originella
humor ännu utgöra en omtyckt
läsning.
Hauge [hao’-]. 1. Hans
Nielsen H.f f. 1771, d. 1824,
norsk lekmannapredikant av
bondesläkt, 1796—1804 verksam
ss. väckelsepredikant, själasörjare
och folkuppfostrare. Denna H:s
verksamhet, understödd och
fort
satt av vandrande anhängare,
framkallade en stor religiös
rörelse, vilken satt djupa spår i
norskt kyrkoliv. Själv blev H.
1804 häktad för överträdelse av
konventikelförbudet och hölls i
fängelse ända till 1811. Först
1814 föll domen, lydande på 2 års
fästningsarbete, vilket i högsta
instans ändrades till dryga böter.
De sista 10 åren var H:s hälsa
bruten. H:s anhängare kallades
h a u g i a’n e r. — 2. Christen
Nielsen H., f. 1870, dansk
politiker. H., som invaldes i
folke-tinget 1909 och sedan haft säte
där utom 1910—13, har varit en
av socialdemokraternas främsta
män och blev 1924 inrikesminister
i Staunings ministär.
Haugesu’nd [hao-], stad i
Rogaland fylke, Norge, vid
Karmsundet. Livlig handel med fisk.
Konservindustri, skeppsbyggeri.
17,000 inv. — Strax n. om H., på
den plats, där Harald Hårfager
antagl. är höglagd,
Haralds-monumentet, invigt vid
Norges 1000-årsfest år 1872.
Haugwitz [hao’k-],
Christian August Heinrich,
f. 1752, d. 1831, greve. Ss.
preussisk utrikesminister 1792—1804
framdrev H. Polens andra delning
och fortfor att efter Baselfreden
föra en fientlig politik mot det
revolutionära Frankrike men
kunde ej genomdriva fredsbrott.
Under Hardenbergs
utrikesministertid utverkade H. ss. sändebud
hos Napoleon Hannover som
ersättning för Preussens
besittningar v. om Rhen, men priset
var ett förnedrande franskt
förbund. Ånyo utrikesminister 1806
medverkade H. till dettas
brytande, vilket ledde till Preussens
nederlag och H:s avgång s. å.
Haupt, Georg, f. 1741, d.
1784, möbelsnickare. Tillhörande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
