Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hav ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
513
Hav
514
400 m. likartad över stora
områden samt oföränderlig året om.
Bottentemperaturen varierar
något för olika havsbäcken, mellan
4- 2° och — 1°,6. På havsvattnets
yttemperatur och salthalt
inverka även havsströmmarna. —
Havets rörelser. Om
havsströmmar se d. o. Till H: s
rörelser höra även tidvatten
(se Ebb och flod) och av
vindarna förorsakade vågor,
vilkas verkningar kunna spåras
ända ned till 200 m:s djup,
samt av lufttrycket framkallade
”stående vågor” (seiches, se d. o.).
— Isförhållanden. Polarbassängen
är till stor del täckt av ett flera
m. mäktigt istäcke året om,
likaså havet kring den antarktiska
kontinentens kuster. Isen i
polarbassängen är genom havsström i
ständig drift över polen från
Asiens nordkust mot Grönland
och Island, tills den avsmälter.
Under driften är den utsatt för
ständig pressning, varav följa
sprickbildning och isskruvning.
Kring den fasta isen löper
överallt ett brett bälte av packis, och
utanför denna är H. över stora
områden delvis täckt av drivis.
Till H: s isföreteelser räknas även
isberg (se d. o.). — Djup- och
bottenförhållanden. H:s
medeldjup uppgår till c:a 4,000 m.
men växlar betydligt. Längs
kusterna sträcker sig till en
bredd av ett par hundra km.
grundhavet med ett djup av
200—400 m. Därutanför vidtar
djuphavet, som genom
väldiga ryggar på avsevärt djup
(vanl. 2,000—4,000 m.) indelas
i skilda bäcken. De djupaste
partierna av H. utgöras av rännor
1. ”gravar” av mestadels liten
utsträckning. Största hittills lodade
djup, 9,788 m., är funnet i en
dylik ränna i Stilla havet ö. om
Fi
lippinerna. Endast här och där i
kusternas omedelbara närhet, där
ström och tidvatten på sina
ställen bortfört det lösa materialet,
består H:s botten av rensopad
berggrund. Det grunda
strandhavets bottenmaterial utgöres av
sand, lera och slam, som med
flodvattnet förts ut i H. och där
stundom bildar ung. parallellt med
kusterna löpande bankar.
Djuphavets bottenavlagringar äro av
olika slag: närmast utanför
grundhavet den blå
djuphavs-leran, bestående av det allra
finaste flodslammet; på väldiga
arealer av bottnen, dock ej till
större djup än 4,000—5,000 m.,
globigeri’na -slam, bildat av
kalkskalen efter små organismer;
samt på större djup än 5,000 m.
röda djuphavsleran. —
Geologi. Betr. H: s geologiska
historia råda skiljaktiga
uppfattningar. Enl. äldre teorier skulle
under olika geologiska perioder
stora delar av havsbottnen varit
höjda över vattenytan och bildat
väldiga landbryggor mellan de
nutida kontinenterna. Enl. andra
åskådningar skulle världshaven
alltsedan jordens äldsta tider ha
haft ung. liknande utsträckning
som i våra dagar. (Se även
Jorden och
Kontinentalflyt-n i n g.) — Växtvärld. I H.
representeras växtvärlden
huvudsaki. av alger, dels planktonalger
(se Plankton), dels
fastsittan-de alger vid kusterna. Jämte de
senare påträffas även högre
växter (se Enalider). Växtlivet
är huvudsaki. inskränkt till de
översta, ljusa vattenskikten
(undre gräns c:a 400 m.). —
Djurvärld, se H a v s f a u n a. —
Omgivningar. De H. omgivande
kusterna äro ofta sönderskurna
av större 1. mindre, långt in i
landet trängande vikar 1. bukter.
17. — L e x. V. Tr. 22. 10. 24.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
