Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hegel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
569
Hegel
570
vecklingsfilosofi, en evolutionism
av storslagen karaktär. Den
skiljer sig emellertid från den typ
av evolutionism, som är knuten
till Charles Darwins och Herbert
Spencers namn, genom den
dominerande betydelse, som H.
tillmäter ändamålssynpunkten (jfr
Teleologi). H. fattar de tre
stadierna i idéns 1.
världsandens utvecklingsprocess ss.
led i ett dialektiskt (jfr
Dialektik) tankeschema.
Världsandens omedvetna urtillstånd
representerar härvid tesen, dess
förlorande av sin andlighet i sin
motsats naturen är antitesen.
Och syntesen betecknas av det
moment, vari den återfinner
sitt eget andliga väsen under
världsutvecklingen, särskilt i dess
högsta former, de mänskliga
personligheternas och
samhällsorganismernas förnuft. Mot var och
en av dessa tre dialektiska
utvecklingsstadier hos världsanden
svara hos H. tre filosofiska
grundvetenskaper: logiken,
naturfilosofin och andens filosofi. Inom
var och en tillämpar H. den
dialektiska metoden i form av en
begreppsutveckling, som låter de
mera innehållsrika, konkreta
begreppen uppstå genom en syntes
av mera innehållsfattiga,
abstrakta motsatser. Så utgår H. i
sin logik, fylligast utformad i
det mäktiga verket Wissenschaft
der Logik (1812—16), från de
båda mest abstrakta av alla
motsatsbegrepp, vara och icke-vara.
Söka vi ss. ”tes” driva varats
begrepp till sin spets, tänka det
som ”rent” vara, så tänka vi blott
ett tomt vara, d. v. s. platt intet.
Varat ”slår över” i icke-vara vid
detta renodlingsförsök.
Ytterligheterna mötas (”Les extrèmes
se touchent”). Å andra sidan slår
icke-varat inför ett liknande
för
sök över i vara, ty redan som
tankeföremål är det mer än
”intet”, alltså ett vara. Ur varats
och icke-varats övergående i
varandra framgår ss. närmaste
syntesbegrepp vardandet 1.
blivandet. Enl. denna metod söker H.
i sin logik med största möjliga
fullständighet härleda hela
systemet av våra grundbegrepp 1.
kategorier (se d. o.). H.
ser i dylika begrepp ej blott lagar
för tankeakter hos vårt eget
medvetande, utan ock lagar för de
tankeföremål 1.
verklighetsobjek-ter, vartill dessa akter hänföra
sig. — Den del av H:s system,
som vid sidan av hans logik varit
mest epokgörande, är hans
Philo-sophie des Geistes (andens
filosofi), med sin behandling av det
andliga livets utvecklingsformer
hos den enskilde individen, den
subjektiva anden, i samhällslivets
1. den objektiva andens
företeelser samt i människoandens
skapelser inom den absoluta andens,
d. v. s. konstens, religionens och
filosofins värld. Härmed har H.
fått stor betydelse för såväl
stats-och rättsvetenskapernas som
teologins utveckling under 1800-t.
Själv var H. övertygad om, att
han lyckats dialektiskt härleda
den kristna dogmatikens
grundsanningar. Huruvida emellertid
Gud har någon annan personlighet
än den, som han ss. världsande
erhåller i och genom det sätt,
varpå människoanden är medveten
om honom, framgick ej klart av
H:s egna uttalanden, liksom
oklarhet syntes råda om hans
ställning till människans
individuella odödlighet. Dessa
problem-lägen vållade snart efter H:s död
en klyvning inom hans skola.
Hegelska högern (främst
K. Fr. Göschel samt i Sverige
Borelius och Genberg) sökte upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
