Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heliconiidae ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
599
Helig—Heliga alliansen
600
bjuder svårigheter på grund av
relativt hög sjunkhastighet.
Helig, urspr. ett specifikt
religiöst, eg. kultiskt begrepp: ”det,
som man nalkas med vördnad och
fruktan, som är okränkbart och
omgivet av helgd”. Hos de
primitiva motsvaras det av
taö-u-före-ställningen (se Tabu), vilken
dock tillika omsluter det, som på
ett senare stadium i motsats till
det heliga betecknas ss. rituellt
orent. Ss. kultiskt lever
helighets-begreppet kvar långt utöver det
primitiva stadiet. Hit hör den hos
de mest skilda folk uppträdande
föreställningen om heliga föremål
och platser, vidare heliga djur och
på grund av sitt ämbete heliga
människor. Samtliga tänkas
fyllda av en för den vanliga
människan farlig, övernaturlig makt
och äro därför undandragna den
alldagliga användningen och
umgänget. Även handlingar erhålla
denna karaktär av H., ss. offer
(jfr bl. a. offerlagarna i 3 Mos.)
och mysteriehandlingar (jfr ännu
de kristna sakramenten enl.
katolsk åskådning). Likaså är ordet
ss. magisk 1. högtidlig formel
heligt (jfr Brahman), en
egenskap, som sedermera också
tilldelas resp, religioners
kanoniska skrifter. I sistnämnda fall,
liksom i besläktade, har H. dock
i allmänhet förlorat sin primitiva
karaktär och fått en allmännare
betydelse. — Den största
förändringen i helighetsbegreppets
historia inträder, då subjektet
till heligheten ej längre fattas ss.
något etiskt indifferent utan ss.
det personligt-sedligt värdefulla,
då H. alltså blir: okränkbar (1.
vördnadsvärd) på grund av sitt
andliga och sedliga innehåll. En
sådan etisering av heligheten
möter spec. hos Israels profeter och i
urkristendomen men förekommer
även på andra håll. H. och ”oren”
bli nu sedliga motsatser. I
uttrycket ”ett heligt liv” är H.
vä-sentl. = ”som motsvarar höga
sedliga krav”. Dock dröjer alltid
i H. något av den religiösa
helg-den kvar, så att ordet tillika
innebär : utfört inför Guds ansikte,
invigt åt honom och hans tjänst.
Båda momenten ingå i den
ur-kristna beteckningen av de
kristna ss. heliga (= Gud tillhöriga
och till ett heligt liv kallade) och
från början även i det
kyrkohisto-riska begreppet ”helgon” (se d.
o.). I sistnämnda fall har den
populära uppfattningen dock åter
i stor utsträckning förnyat ett
primitivare helighetsbegrepp.
Heliga allia’nsen, ett kristligt
europeiskt fursteförbund,
tillkommet 1815 på initiativ av
Alexander I av Ryssland, vilken
genom baronessan Krüdener (se
d. o.) kommit under
mystiskt-religiöst inflytande. H. avslöts
urspr. mellan Rysslands,
Österrikes och Preussens monarker
och biträddes senare av alla
Europas kristna makter utom påven.
Enl. den av Kapodistrias
avfattade förbundsakten skulle
deltagarna ss. familjefäder styra sina
folk i kristlig anda samt ss.
landsmän bistå varandra till fredens
bevarande. Detta stämplades
redan av samtiden som en tom fras
och ledde aldrig till någon åtgärd
i H:s namn. I st. f. ett
idealistiskt förbund blev H. ett
uttryck för den konservativa och
absolutistiska anda, som
genomsyrade Europa under reaktionen
efter franska revolutionens och
Napoleonstidens omvälvningar.
Reaktionens verksamma organ var
emellertid det samtida s t or
-maktsförbundet, ofta
likställt med H. Detta, som 1814
in-gåtts mellan Ryssland, Österrike,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
