Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heraldik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
659
Heraldik
660
betsmän, s. k. härolder 1.
vapenkonungar, granskade deltagarnas
sköld- och hjälmmärken samt
dömde i vapentvister. — Ett
fullständigt vapen består av två
huvuddelar, skölden med den däri
varande bilden och hjälmen med
hjälmprydnad (och hjälmtäcke).
Skölden med sitt märke är
vapnets äldsta och förnämsta
beståndsdel. Märket var vanl. målat
1. utskuret i färgat läder och
fast-spikat på skölden. Det äldsta i
Sverige kända sköldemärket
förekommer i Sigtrygg Bengtssons
sigill av 1219 och visar en lilja
mellan två hjorthorn (fig. 1
å bifogade plansch). -—
Sköldformerna växla under
tidernas lopp (se fig. 2—15, 17). Olika
länder ha ofta mer 1. mindre
nationella heraldiska bilder och
stundom även spec.
sköldformer. Beteckningarna spansk sköld
(fig. 17) och tysk sköld (fig. 5,
6) gälla dock utan eg. grund.
Höger och vänster sida av skölden
räknas från bäraren, varvid
skölden tänkes förd framför bröstet,
och bli sålunda omvända för
åskådaren. I fig. 16 är AB övre
sidan, CD undre, AC högra sidan,
A högra övre hörnet o. s. v., 1-2-3
sköldhuvudet 1. chefen, 7-8-9
sköldfoten 1. stammen, 2-5-8
stolpen, 4-5-6 bjälken, 5 hjärtplatsen.
Hj ärtplatsen kan vara belagd
med en mindre sköld, hjärtsköld
(fig. 76). Sköldens yta 1. fält kan
genom en 1. flera regelmässigt
dragna linjer, skuror, delas i två
1. flera mindre. — Då
sköldemärkena måste vara lätta att
uppfatta och synliga på avstånd,
uppstod en särskild heraldisk stil
för figurframställningen. Bilden
skulle ses i silhuett på sköldens
yta, allt perspektiv var därmed
uteslutet. Det mest
karaktäristiska framställdes onaturligt
stort och kraftigt, så hos vilda
djur den s. k. beväpningen,
d. v. s. tunga, tänder, klor och
horn. På byggnader förstorades
tinnar och portar. Träd utritades
med enstaka stora blad (fig. 45).
— Framställningssättet var dock
underkastat de olika
konststilarnas inflytande. Fig. 40 visar en
heraldisk örn i tidig gotik (a),
i sen gotik (b) och i renässans
(c). — Sköldemärkena indelas i
häroldsbilder och allmänna bilder.
De förra bildas endast av
sköldens delning medelst skuror i
olikfärgade fält. Är skölden
horisontalt 1. vertikalt skuren i två
lika delar, kallas den delad, resp.
kluven (fig. 17 och 18). En såväl
delad som kluven sköld (fig. 19)
kallas fyrdelt 1. kvadrerad. Är
skölden snett skuren från övre h.
till nedre v. hörnet (fig. 20),
kallas den styckad, går skuran från
övre v. till nedre h. hörnet (fig.
21), kallas skölden ginstyckad.
En såväl styckad som ginstyckad
sköld (fig. 22) kallas fyrstyckad.
Är skölden delad, resp, kluven, i
tre lika delar, kallas mell. delen
bjälke, resp, stolpe, om den är av
annan färg än de båda övriga
sinsemellan likfärgade (fig. 23 och
24). Ha alla tre delarna olika
färg, säges skölden vara tvä
gånger delad 1. kluven (fig. 25 och
26). Snedbjälke från ett hörn av
skölden till dess motsatta kallas
. balk (fig. 27), resp, ginbalk (fig.
28) ; smala balkar kallas kavlar,
ännu smalare strängar. Träffas
två skuror i sköldens kant, kallas
den mellan dem liggande delen
spets, om den är minst en
tredjedel av sköldens yta, eljest stråle.
Uppåtvänd spets kallas gera (fig.
29), nedåtvänd störtad spets, åt
sidan vänd sido spets åt höger 1.
åt vänster (fig. 30). Om två
skuror träffas i sköldens mitt,
upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
