Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heraldik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
663
Heraldik
664
mell. hjälmen. —
Hjälmprydnaden utgjordes av en i trä, läder
1. tyg framställd bild, som
var fästad på hjälmens hjässa.
Hjälmprydnadens fäste vid
hjälmen kan döljas av en
hjälmbindel 1. -krans i vapnets färger
1. av en hjälmkrona, ur vilken
hjälmprydnaden uppstiger. Från
hjälmens hjässa utgår ett efter
hjälmens och sköldens sidor
nedfallande hjälmtäcke, ofta i form
av arabeskartat flikat lövverk.
— De heraldiska färgerna äro
guld, silver (kunna ersättas med
gult och vitt) samt rött, blått,
svart, grönt och purpur. De båda
förstnämnda kallas ”metaller”,
de övriga ”färger”. Färg får icke
läggas på färg 1. metall på
metall, d. v. s. en bild i guld 1.
silver bör stå i ett färgat fält
och tvärtom, t. ex. ett gyllene
lejon i blått fält 1. en röd ros i
silverfält. Även förekomma
naturfärg (t. ex. hudfärg på
människor) och pälsverk, ofta
benämnt foderverk. Det vanligaste
av de senare, hermelin, brukar
framställas ss. fig. 78 utvisar.
Vid icke färglagd framställning
betecknas färgerna enl. ett
system, heraldisk färgbeteckning 1.
skraffering (fig. 79). För att
dekorera sköldens yta är den
under medeltiden vanliga
damaske-ringen synnerligen lämplig (fig.
77). — Med vapnet kan även mer
1. mindre godtyckligt förenas
en del bisaker, ss. sköldhållare,
rangkrona, vapenmantel etc.
Sköldhållare äro människo- 1.
djurbilder, som framställas
stående vid skölden på ett postament
(fig. 74). Som sköldhållare
förekomma ofta vildmän, kraftiga,
skäggiga mansgestalter med
lövkransar kring hjässa och höfter
samt hållande var sin
herkules-klubba, I Sverige tillkomma
sköld
hållare i regel blott kungliga samt
grevliga och fr iherr liga vapen.
Rangkronor utmärka bördsrang.
I Sverige finnas sex: kunglig,
kronprinslig, hertiglig (för
prinsar och prinsessor av kungliga
huset), grevlig, friherrlig och adlig
(fig. 72 a—f). På städers vapen
användes murkrona (fig. 72 g).
Vapenmantel är en hela vapnet
omslutande, upptill med en
rangkrona sammanhållen mantel,
vilken på båda sidor är uppknuten
med tofsprydda snören (fig. 74).
Invändigt är vapenmanteln fodrad
med hermelin 1. ock med guld- 1.
silvertyg, utvändigt är den vanl.
röd, blå 1. purpurfärgad. — Helt
för sig stå de heraldiska
bitecknen, mindre figurer, vilka i ett
vapen utmärka, att detta föres
av en yngre gren av ätten 1. av
oäkta avkomling. De äro särskilt
vanliga i England och Frankrike.
De allmännast förekommande äro
tornérkragen (fig. 75), som
utmärker yngre gren av ätten,
strängen (1. balken), särskilt den
från övre v. till nedre h. hörnet
av en sköld gående
bastardsträngen för oäkta börd (fig. 60), samt
bården, en i annan färg hållen
sköldkant, vilken i allm.
användes för att skilja en gren av ätten
från en annan (fig. 28). —
Blaso-nering av ett vapen är dettas
beskrivande efter de härför
uppgjorda reglerna samt med användande
av den brukliga heraldiska
terminologin, som i huvudsak
utbildats av de medeltida härolderna.
Blasonering skall ske i en viss
bestämd ordning. — H:s skriftliga
källor äro dels av historisk natur
(krönikor, urkunder etc.), dels av
poetisk (riddar poesi,
minnesånger etc.) samt vapenböcker.
Bildkällorna äro sigill, mynt,
sköldar, bildframställningar i
böcker och skulptur m, m. Lit-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
