Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heraldik - Heraskov ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
665
Heraskov—Herbart
666
teratur: H. Fleetwood, Handbok
i svensk heraldik, 1917; J.
Kle-berg, Heraldiskt lexikon över å
svenska Riddarhuset
introducerade ätter, 1919.
Hera’skov (Cheraskov),
M i h a i 1 M a t v e j e v i t j, f.
1733, d. 1807, rysk författare, den
siste typiske representanten för
den pseudoklassiska skolan i
Ryssland.
He’rat, stad i n.v. Afghanistan,
med viktigt strategiskt läge,
varför det starkt befästs. 20,000 inv.
Sedan gammalt en omstridd
knutpunkt för folkrörelserna i Främre
Asien, stod H. i sin högsta glans
under 1400-t.
Hérault [erå’], departement i
s.ö. Frankrike, betydande
vinod-lingsområde. 490,000 inv.
Huvudstad Montpellier.
Herba’rium (av lat. he’rba,
ört), samling av pressade växter.
He’rbart, Johann
Friedrich, f. 1776, d. 1841, tysk
filosof och pedagog, prof, i
Königs-berg 1809, i Göttingen 1833. H.
utgick från Kant och betonade den
för våra sinnen givna världens
karaktär av fenomenell (se
Fenomen). Med Kant hävdar han
tilllika, att bakom denna
fenomenvärld ligger en värld av ”ting i
sig”. Men medan Kant fattade
”tingen i sig” ss. otillgängliga för
vår kunskap, anser H., att vi
kunna känna dem ss. en mångfald av
sinsemellan helt oberoende
verkligheter, s. k. rea’lia. Varje
sådant rea’le äger en för detsamma
egenartad egenskap och är
odelbart. Ett sådant reale är bl. a.
människans själ. Varje
livsyttring hos själen består i en akt av
självhävdelse gentemot de
”störande” inverkningar, som
kroppens, hjärnans realia utöva på
densamma. Varje sådan
självhävdelseakt motsvaras enl. H.
in
om själen av en
föreställning. — Under påverkan av
Pestalozzi och A. H. Niemeyer
utarbetade H. en teoretisk
pedagogik, som fått stor betydelse (även
j Sverige samt än mer i Finland).
Bl. a. i Umriss pädagogischer
Vorlesungen (1835, sv. övers.
1917) framstår psykologin ss.
den vetenskap, vilken anvisar
medlen för uppfostringskonsten,
medan dess mål angives av den
praktiska filosofin, närmast av
etiken. Målet för pedagogiken är
enl. H. sedlig karaktärsdaning
och vinnes genom att på ett
tidigare stadium använda en med
yttre maktmedel opererande
disciplinering, på ett senare den
regim, som söker på övertygelsens
väg fostra lärjungens vilja. Också
den egentliga undervisningen
skall ytterst ingå i denna
karak-tärsdanande regim. Den
psykologiska process, genom vilken
lärjungen tillägnar sig nytt
kun-skapsmaterial, utgör enl. H. ett
specialfall av vad han kallar
ap-perception (se P e r c e p t i o n
och Iakttagelse), d. v. s. nya
föreställningars införlivande med
äldre ”föreställningsmassor”.
Undervisningen bör handhavas så,
att å ena sidan ensidighet, å
andra sidan splittring och ytligt
mångläseri undvikas. Det moment
i undervisningsmetoden, som åt
undervisningen garanterar nödig
mångsidighet, kallas av H.
fördjupning. Denna innebär dels
”klarhet”, d. v. s. en klargörande
framställning från lärarens sida
av nya undervisningsuppgifter,
dels ”association”, d. v. s. de nya
uppgifternas anknytning till
lärjungens tidigare
kunskapsför-värv. Den nödiga samlingen och
koncentrationen tillgodoses
genom vad H. kallar besinning,
varvid dels kräves ”system”, d. v. s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
