Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hermes ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
683
Hero—Herodes
684
tidens poesi. Enl. sagan bodde de
älskande på var sin sida om
Hel-lesponten, vilket sund Leander
varje natt sam över, ledd av ett
ljus, som hans älskade tände på
krönet av ett torn. En natt
slocknade ljuset, och Leander omkom
i vågorna. H. dränkte sig själv
av sorg. Sagan om H. har i
modern tid behandlats bl. a. av
Marlowe, Schiller och
Grillpar-zer.
Hero [-rå’] (grek. he’ros, se
Grekisk mytologi sp. 1508 f.
Hero’des, namn på flera medl.
av en härskarsläkt i Palestina. —
1. H. I 1. den store, f. omkr.
72 f. Kr., d. 4 f. Kr., son till
idumén Antipatros (se
Palestina), från 37 f. Kr. med
romarnas hjälp och ss. deras
bundsförvant konung över Palestina.
De första 12 åren av H:s regering
upptogos till större delen av
strävandet att gentemot olika
motståndare (folket, adeln och det
gamla mackabeiska
konungahuset) befästa den vunna positionen,
vilket också med hänsynslöst
användande av alla medel
lyckades. Åren 25—13 beteckna en
jämförelsevis lugn tid. H. firade
nu sina triumfer framför allt med
en massa storartade
byggnadsföretag inom och utom landets
gränser. Det mest bekanta var
den stora om- och tillbyggnaden
av Jerusalems tempel, påbörjad
år 20 f. Kr. och i enskildheter
fortsatt även efter H:s tid. De
sista 9 åren fördystrades åter av
förvecklingar framför allt inom
konungahuset, då den despotiske
och misstänksamme H., vilken
redan tidigare mördat sin hustru
Mariamme av mackabéernas
släkt, lät röja ur vägen tre av
sina egna söner, bland dem två,
som hade Mariamme till moder.
Ss. den över sin makt ängsligt
vakande despoten skildras han
också av den folkliga berättelsen
om barnamordet i Betlehem
(Matt. 2; om kronologin se
T i d e r ä k n i n g). —2. H. A’
n-t i p a s, f. • omkr. 20 f. Kr., d.
sannolikt omkr. år 40 e. Kr., son
till H. 1 och broder till Arkelaos,
efter faderns död tetrark över
Galiléen och Peréen. Liksom
fadern var han slug, äregirig och
pr aktly sten men mindre
energisk. Bland hans byggnadsföretag
märkes Galiléens nya, glänsande
huvudstad Tiberias. H. försköt
sin första gemål, en dotter till den
arabiske konungen Aretas, för
att äkta sin släkting Herodias (se
d. o.). Detta ådrog honom ett
hämndekrig från Aretas’ sida,
vilket slutade med nederlag för H.
Herodias’ äregirighet berövade
honom därpå både herradömet och
friheten, i det att H., då han på
hennes anstiftan hos Caligula
anhöll om konungatitel, i stället
blev avsatt och landsförvisad till
Gallien, 39 e. Kr. Där skall han
också enl. en uppgift på kejserlig
befallning ha blivit avrättad. I
N. T. omtalas H. på flera ställen
i ev. (Mark. 6: 14 ff.; Luk. 13:
31 f.; 23: 7 ff.). — 3. H. A g r i p
-p a I, f. 10 f. Kr., d. 44 e. Kr.,
son till en av Mariammes söner
(se H. 1), efter farfaderns
förtrogne, Augustus’ måg, kallad
Agrippa. Av sin vän Caligula
erhöll han ss. konungadöme
Fili ppus’ (se d. o. 1) forna tetrarki
jämte ett mindre område på
Libanon och därpå efter H. Antipas’
(se Fl. 2) avsättning även dennes
land. Av Claudius skänktes
honom slutligen år 41, ss. tack för
hjälp vid tronbestigningen, även
Judéen och Samarien. Ss. regent
var H. synnerligen väl sedd av de
lagtrogna judarna men uppträdde
eljest ss. vän av grekisk kultur. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
