Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hieroglyf-orm ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
737
Hieroglyf-orm—Hieronymus
738
Hieroglyfer. Prov på hieratisk text. (Ur Papyrus d’Orblney.)
man med fingret på munnen står
efter ord med betydelsen tala,
äta, dricka o. s. v.). — H.
inhög-gos i stenen om möjligt i
symmetrisk och för ögat tilltalande
anordning. Ofta belädes de med
färg. De skrevos såväl lodrätt som
vågrätt, i vilket senare fall
människo- och djurbilderna alltid
blicka mot radens början.
Konunganamnen äro omgivna av
en oval ring (s. k. kartusch). —
Vid skrivning å annat material
än sten, ss. papyros (se d. o.)
användes en ur H. härledd
kursiv-skrift, i vilken endast konturerna
1. det för de olika tecknen
karaktäristiska kom till uttryck. Denna
skrift, som under en längre tid
(2800—1000 f. Kr.) använts för
profana ändamål, kallade
grekerna den hieratiska (den
prästerliga), emedan den under
årtusendet närmast f. Kr. (varunder
grekerna först lärde känna
Egypten) huvudsaki. användes till
religiösa texter. I övrigt hade
den vid denna tid undanträngts
av en annan skrift, den d e m o
-tiska (”folkskriften”), som
representerar en ytterligare
kursivering av H., ehuru sambandet
mellan de båda skriftarterna
t. o. m. för fackmannen ofta är
svårt att utröna. — Trots
åtskilliga försök lyckades det först i
början av 1800-t. att dechiffrera
de fornegyptiska skriftformerna
med hjälp av den 1799 påträffade
Rosettestenen (se d. o.). Äran att
ha löst H:s gåta tillkommer
främst Champollion (se d. o.),
som 1822 genom jämförelse mel-
24. — L e x. V. Tr. 31. 10. 24.
lan olika kunganamn (från
Ptole-maiertiden) fann de alfabetiska
H. (Jfr även Koptiska
språket.)
Hierogly’f-orm, se P y t o n
-ormar.
Hferon, härskare i Syrakusa.
— 1. H. I d. ä., d. 467 f. Kr.,
efterträdde 478 sin broder Gelon i
Syrakusa. H. var Siciliens
mäktigaste furste; gynnade konst,
litteratur och vetenskap. — 2. H. II
d. y., d. 214 f. Kr., konung i
Syra-kusa 269 efter att ha besegrat
mamertinerna. I de puniska
krigen deltog H. på romarnas sida.
Han prydde Syrakusa med
talrika praktbyggnader.
Hiero’nymus. 1. Den
helige H., f. omkr. 335, d. omkr.
420, latinsk kyrkofader, bekant ss.
lärd teolog och ivrig befrämjare
av det i Västerlandet nyinförda
asketiska livet, levde från 386 ss.
munk i Betlehem. Till
eftervärlden har hans namn gått framför
allt genom den revision av den
gammallatinska bibelövers., som
han verkställde på uppdrag av
påven Damasus, den sedermera
s. k. ver sio vulgata (jfr Bibel
sp. 1435 f.). H:s egen teologiska
produktion är föga originell och
bemängd med en massa plagiat.
Till karaktären var H. skrytsam,
hetsig och ytterligt fåfäng. Av den
romerska kyrkan har han
emellertid för sina förtjänster om
kyrkliga företag ej blott blivit
förklarad för helgon utan även upphöjd
till doctor ecclesiae (se d. o.). —
2. H. a v P r a g, f. omkr. 1365, d.
1416, Hus’ medhjälpare, av för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
