Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Himera ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
753
Himera—Himmel
754
brant mot Indiens lågland, där
flera av topparna på långt håll
äro synliga, men långsammare
mot n., där man som gräns
räknar den längddal, som
genom-flytes av Indus och Brahmaputra
s. om H:s syskonkedjor
Kara-korum och Trans-Himalaya. I
klimatiskt avseende bildar H.
gräns mellan Indiens tropiska,
regnrika monsunområde, som det
skyddar mot de kalla
nordanvindarna, och Central-Asien med
dess vinterstränga och torra
klimat. Till följd av den starka
nederbörden på sydsidan ligger
snögränsen där nära 1,000 m. lägre
än på nordsidan, och
glaciär-tungor skjuta långt ned i dalarna.
Passen äro många men ligga högt
(de flesta omkr. 5,000 m.), och
intet har haft betydelse som stor
färdeväg, varför H. också varit
en etnografisk gräns.
Växtligheten är rikast på sydsidan (se
Främre Indien sp. 753).
Djurvärld, se A s i e n sp. 736. I
politiskt avseende tillhör n. H.
Tibet, det övriga dels
självständiga stater (Nepal och Bhutan),
dels Brittiska Indien.
Hi’mera, forntida grekisk stad
på Siciliens nordkust, grundad
648 f. Kr. Vid H. vann Gelon (se
d. o.) en stor seger över
kartagerna 480. H. förstördes 409 f. Kr.
av kartagerna.
Himinbjorg, se Bifrost.
Himja’rer 1. hi mj ar i’ter,
arabisk stam, som från 2:a årh.
f. Kr. till omkr. 300 e. Kr. var
härskande i det gamla sabeiska
riket (jfr Arabien sp. 562).
— Him j ar i’tiska
inskrifter, äldre benämning på de
mineosabeiska.
Himlakroppar, alla de
kroppar, som finnas i världsrummet
(utom kosmiskt stoft o. d.), t. ex.
stjärnor (inkl, solen) och nebu-
losor, planeter (inkl, jorden) och
drabanter 1. satelliter (inkl,
månen) samt kometer och meteorer.
Himlavalvet, den del av
him-melssfären, som är över
horisonten. Genom en synvilla synes H.
vara hälften av en sfäroid (se d.
o.) i st. f. ett halvklot. H:s blåa
färg beror enl. lord Rayleigh
därpå, att ljus med liten våglängd
(blått och violett) sprides åt
alla håll av luftmolekylerna och
ger H. dess färg.
Himle, härad och tingslag i
Hall. l:s mell. domsaga, omfattar
socknarna Tvååker, Spannarp,
Träslöv, Hunnestad, Gödestad,
Grimeton, Rolfstorp, Skällinge,
Nösslinge, Stamnared, Valinge,
Lindberg och Torpa.
Himmel. 1- Redan tidigt
uppträder inom olika religioner
föreställningen, att den på 1. ovan
”himlavalvet” belägna H. är
boningsort för ljusets, resp, åskans
gud. Med fortskridande
utveckling tänkas gärna åtminstone
alla mer betydande av de goda
gudamakterna boende i denna
H. Så var även i G. T. fallet med
Jahve. H. uppfattas
understundom också ss. vistelseort för de
hädangångna saliga. Särskilt
möter denna tanke i hellenismen och
i senjudendomen, trol. åtminstone
delvis under inflytande från
babylonisk-persisk astralreligion.
Härav förklaras måhända också
den på flera håll i judendomen
mötande föreställningen om ett
flertal ovan varandra belägna H.
(jfr bl. a. Paulus i 2 Kor. 12: 2
ff.), likaså tanken på H:s
speciella invånare, änglarna (se
Ängel). Från judendomen tog
kristendomen dessa föreställningar
om H. i arv (jfr särskilt
Uppenbarelseboken) . I mystiken
förin-nerligades även
himmelsföre&täll-ningen. För modernt medvetande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
