Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Himera ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
755
Himmelbjerget—Himmelsfärd
756
kan, efter världsbildens
omgestaltning, ordet H. i religiöst
sammanhang icke längre äga
samma naivt-konkreta fasthet som
för äldre tider utan måste fattas
på principiellt översinnligt sätt
och ss. symbol för det djupaste
andliga innehåll. — 2.
Bordshimmel, sänghimmel,
tronhimmel, en duk utspänd
under taket, urspr. avsedd att
skydda från nedfallande damm,
med tiden paradföremål, ofta av
synnerligen dyrbar beskaffenhet.
Ofta användes s. k. ”baldakin”,
vilket ord så småningom övergått
till att betyda detsamma som H.
Jfr P ä 11.
Hi’mmelbjerget, höjd i ö.
Jylland, med utsiktspunkten
Kollen (147 m.), i en trakt, som är
bekant för sin naturskönhet.
Himmelriket förekommer i N.
T. blott hos Matt., där det nästan
genomgående användes i st. f.
”Guds rike” (se d. o.) hos Mark,
och Luk. I uttrycket ligger
förmodligen i första hand ej någon
hänvisning på detta rikes
himmelska ursprung o. d., utan
”himmelen” är, i överensstämmelse
med senjudiskt (jfr Dan. 4: 23;
1 Mack. 3: 18 m. fl.) och
rab-binskt språkbruk, en
omskrivning, vilken ersätter Guds namn.
Dä termen utom hos Matt, blott
förekommer i Hebréèrevangeliet,
synes det sannolikt, att den
representerar en specifikt judekristen
egendomlighet. Liksom ”Guds
rike” kan H. understundom
beteckna församlingen. Detta torde
vara meningen även vid uttrycket
”H:s nycklar” (Matt. 16: 19).
Himmelsbrev, brev, som
föregivas vara skrivna av gudomen
själv och från himmelen nedsända
till jorden, förekomma i ett
flertal religioner. Inom
kristenheten ha de, alltifrån gamla
kyr
kans tid (500-t.), företrädesvis
ägt formen av en botpredikan,
vilken särskilt inskärpt
nödvändigheten av söndagens
helighållande, hotat de olydiga med
stränga straff men lovat
välsignelse åt dem, som lydde och ev.
också genom avskrifter sörjde för
brevets vidarebefordran (jfr
K e d j e b r e v). Av den folkliga
övertron ha dessa H. f. ö. också
betraktats ss. kraftiga
skyddsmedel mot allehanda olyckor.
Himmelsfärd. 1. H. ss.
avslutning på jordelivet är en täml.
allmänt utbredd föreställning. 1
ett flertal religioner berättas om
särskilt framstående 1. benådade
personer, att de levande
bortryckts till gudarna, så bl. a. hos
babylonierna (jfr Gilgamesj
sp. 1249), judarna (jfr Han o k)
och grekerna. Är himmelen tänkt
ss. gudomens vistelseort (jfr
Himmel), kan härvid med skäl
talas om H. Detta är exempelvis
i G. T. fallet beträffande Elia (2
Kon. 2: 11). I den kristna kyrkan
utbildades från 400-t. bL a. läran
om jungfru Marias H. — I fråga
om Jesu H. är att märka, att
denna, som enl. Apg. 1: 3 skall ha
inträffat tidigast 40 dagar efter
uppståndelsen, i andra urkristna
skrifter uttryckligen förlägges
till själva uppståndelsedagen (jfr
Luk. 24: 51; Mark. 16: 19;
Petrus’ evangelium; Barnabas’ brev
15: 9 m. fl.). Det ursprungliga
synes ha varit, att uppståndelse och
H. icke fattats ss. skilda akter
utan sammanfallit i begreppet
”upphöjelse”: hos Paulus (jfr 1
Kor. 15; Fil. 2) och andra
urkristna skriftställare omtalas H.
överhuvud icke ss. ett särskilt
moment. — 2. Ekstatikernas
berättelser förtälja om H., som mitt
under jordelivet företagits i
hänryckningens form. Också detta är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
