Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjärna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
801
Hjärna
802
h järnmanteln, innehåller redan
hos hajarna en av tre delar bildad
hjärnbark, på grundval av vilken
den lilla tunna barken hos
grod-djur, kräldjur och fåglar samt den
mycket stora, förtjockade barken
hos däggdjuren och människan är
bildad. Bottenpartiet (fig. 3 och 4,
S) innehåller strimmiga kroppen,
co’rpus stria’tum, hos fiskar och
groddjur rudimentär, hos
kräl-och däggdjur samt framför allt
hos fåglar mycket stor.
Benfiskarnas stora H. saknar skenbart
takparti; detta ligger nämligen
till synes i bottnen av stora H.
(fig. 4, B). Stora H. mottar på
var sida en luktnerv, sammansatt
av fina nervtrådar från
sinnesceller i näsans slemhinna. Dessa
mottas i stora H. inom ett
välbe-gränsat område, bu’lbus
olfacto’-rius (fig. 5—10, B.o.), där de
direkta luktintrycken överföras på
nya luktbanor, som hos lägre
ryggradsdjur utstråla över nästan
hela stora H., hos högre
företrädesvis till barkens melL del
(hip-poca’mpus-barken (fig. 10, Hipp.).
— Mellanh järnan (fig. 5—10,
Me.h.). Stora H. sammanhänger
bakåt omedelbart med
mellanhjär-nan, som hos alla ryggradsdjur
upptill är kort för att nedåt
starkt vidga sig i H:s
längsrikt-ning. Den övre delen,
epitha’la-mus, är hos lägre djur delvis
utdragen till ett slanglikt bihang,
epify’sen (fig. 5—10, Ep.), som
slutar i en blåsa under
pannregio-nens hud. Blåsan innehåller
sinnesceller av samma slag som ögats
Fig. 7. Längdgenomskärning genom
hjärna av groda.
Fig. 8. Längdgenomskärning genom
hjärna av sandödla.
näthinna och representerar ett
oparigt, ljusreceptoriskt organ.
Hos kräldjur är organet, som här
ligger på hjässan, ett verkligt
oparigt öga, parietalögat (fig. 8,
op.ö.), med lins och pigmenterad
näthinna. Hos fåglar och
däggdjur är det mer 1. mindre
körtel-artat, tallkottkörteln (jfr Inre
sekretion). Mellanhjärnans
mittdel, tha’lamus, tycks hos de
flesta ryggradsdjur behärskas av
intryck från synnerven (fig. 5—
10, Sn). Där ligger nämligen en
viktig slutstation för
synnervs-trådar i knäkropparna. Hos lägre
ryggradsdjur spela dessa en
mindre roll, hos högre äro de
ut-gångsställen för synstrålningen
till stora H:s nacklober.
Mellanhjärnans undre del,
hypotha’la-mus, utgör spec. hos lägre
ryggradsdjur ett mycket viktigt
associationscentrum, där
lukt-och smaksensationer associeras
med varandra. Till denna
hjärndel hör hjärnbihanget,
hypofy’-sen (se d. o.) (fig. 5—10, hy)
(jfr Inre sekretion). —
Mitthjärnan (fig. 5—10, Mi.h.).
Mellanhjärnan övergår i
mitthjärnan, som är starkast utbildad på
ryggsidan, där den hos lägre
former består av tvåhögarna,
co’rpora bige’mina (fig. 5—9,
C.b.), vilka här äro de förnämsta
ändstationerna för
synnervstrå-darna. Till tvåhögarnas bakre
partier komma nervtrådar även
från hörselcentra, ehuru i ringa
26. — Lex. V. Tr. 13. 11. 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
