Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hohenstaufiska ätten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
851
Hohenzollern
852
arvet endast fått behålla Sicilien,
av förmyndaren påven
Inno-centius III uppmanad att söka
vinna tyska konungakronan. 1212
valdes Fredrik till tysk konung
mot löfte till påven att
överflytta Siciliens krona på sin son
och att själv företaga ett korståg.
Då han i stället sökte förena
sina olika italienska besittningar
till ett samlat rike, kom han i
konflikt med påvarna, särskilt
Gregorius IX. Genom gifte hade
Fredrik förvärvat anspråk på
konungariket Jerusalem, som han
vann genom ett korståg 1228—
29. Spänningen mellan Fredrik
och påven urladdade sig till en
våldsam strid mellan
kejsarmakten och påvens vapendragare, de
norditalienska städerna, som
Fredrik besegrade 1237, samt de
tyska vasallerna, som uppställde
flera motkonungar. Fredrik
bannlystes men syntes nära
segern, då han avled. Han var en
av medeltidens märkligaste
härskare och förebådade
renässansens individualistiska furstetyp.
överlägsen sina samtida i
bildning och en avgjord fritänkare
med intresse för grekisk filosofi
och arabisk astrologi, förenade
han vid sitt hov österländsk och
västerländsk kultur. I motsats
mot sina föregångare var Fredrik
främst italienare och skapade sig
en maktställning i Italien på
bekostnad av sitt inflytande i
Tyskland. Han gav de tyska
vasallerna ökade friheter, medan han
i Italien centraliserade
förvaltning, rättsskipning, finans- och
försvarsväsen samt införde en
fast avlönad byråkrati, en
juridiskt utbildad domarkår och
statsmonopol på viktigare
handelsvaror. Sedan Fredriks äldste
son, Henrik, f. 1211, d. 1242,
efter ett misslyckat upprorsförsök
1231 avsatts som tysk konung,
hade denna värdighet 1237
övergått till en yngre son, Konrad
IV, f. 1228, d. 1254, som 1250
ärvde faderns rike. Han övergav
kampen mot sin tyske motkonung
Vilhelm av Holland för att
kunna rädda Syd-Italien, som
han jämte halvbrodern
Manfred, f. 1232, d. 1266, intog.
Med H:s makt i Tyskland var
det vid Konrads död förbi, ty
Konrad efterlämnade blott en
tvåårig son, Konrad in, f. 1252,
d. 1268, som uppfostrades i sitt
hertigdöme Schwaben. Manfred
försvarade som regent
konungariket Sicilien mot guelferna och
lät 1258 kröna sig till dess
konung. Som svar på en
bannlysning angrep han påvens stater
men stupade vid Benevento,
varpå hans kungarike tillföll hans
besegrare Karl av Anjou. 1267
drog Konradin till Italien för att
försvara sitt fädernearv. Han
hyllades av Nord-Italiens
ghibel-liner men blev slagen av Karl
av Anjou vid Tagliacozzo och
avrättad. Med Fredrik II :s
naturlige son E n z i o, som tidigare
tillfångatagits, utslocknade H. 1272.
Hohenzollern [håentså’-]. 1.
Preussisk provins, bestående av en
större och några mindre enklaver
inom Württemberg och Baden.
1,142 kvkm. 70,000 inv. — H. har
utgjort två tyska furstendömen, [-Hohenzollern-Heching-e-]
{+Hohenzollern-Heching-
e+} n och
Hohenzollern-Sig-m a r i n g e n, men 1849 avstodo
deras furstar sina länder till
konungen av Preussen. Inom
Hohenzollern-Hechingen ligger
släktens, redan vid 800-t:s slut
kända borg, Zol 1 er n 1. H.
— 2. Tysk, från Schwaben
härstammande fursteätt, vars
äldsta kända medlemmar voro de
1061 stupade B u r c h a r d och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
