Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humanismen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
985
Humanismen
986
skolastikerna — innebar en
kulturell orientering av
klassiskt-hednisk typ. II. har senare,
närmast genom Goethes och Schillers
verksamhet (jfr N y h u m a
-n i s m), fått en vidare betydelse
av en allmänåskådning, som
framför allt lägger vikt på att
med undvikande av en för långt
driven specialisering utveckla och
befrämja de allmänmänskliga
anlagen och sålunda åstadkomma
en harmonisk och helgjuten
personlighet. — Den italienska H.
sammanfaller väsentl. med r e
-n ä s s a n s e n (se d. o.) ; i mer
spec. bemärkelse innefattar H.
för Italiens räkning de
strävanden inom vetenskap (främst
filologi) och litteratur (diktning på
latin), vilka närmast avse ett
anknytande till de antika
traditionerna. H: s bärare,
humanisterna, voro i många fall
anställda vid furstehoven för att
besjunga sina furstliga
beskyddare och skriva deras historia
efter klassiska mönster; de
ägnade sig åt forskningar i den antika
litteraturen och åt försök att
efterbilda dess mästerverk. Med
Petrarca började kring mitten
av 1300-t. ett intensivt arbete att
ur klostergömmorna framdraga
och textkritiskt bearbeta latinska
urkunder, vilket sedan fortsattes
av män som P o g g i o
Brac-c i o 1 i n i och Bartolommeo
da Montepulciano m. fl.
I jämförelse med de resultat, som
utvunnos genom 1300- och
1400-t: s humanister äro senare tiders
handskriftsfynd av ringa
omfattning. Mot slutet av 1300-t.
kom greken Manuel
Krysolo-r a s till Italien och gav uppslag
till ett liknande forskningsarbete
inom den grekiska filologin, bl. a.
representerat av Giovanni
Aurispa, Bessarion och
F i 1 e 1 f o. Om den italienska
humanistdiktningen på latin, se
Italiensk litteratur. —
Utom Italien fick Fl. en mera
exklusivt lärd prägel. I
Tyskland, där H. framför allt fick
betydelse därigenom, att den -—
genom humanisternas kamp mot
kyrkomakten och deras studier av
Bibeln på grundspråket -—
förberedde reformationen,
företräddes den vid början av 1500-t. av
J. R eu c h 1 i n samt erhöll snart
i Erasmus sin yppersta
målsman inom germansk kulturvärld
för att med H u 11 e n, den mest
stridbara av de tyska
humanisterna, helt träda i reformationens
tjänst. — Inom skolväsendet kom
H. med nya bildningsideal. Genom
sin reaktion mot medeltidens
”munklatin” till förmån för det
ciceronianska latinets renässans
bidrog H. till att bildningen
försköts i formellt språklig
riktning och att den encyklopediska
lärdom, som medeltiden
eftersträvat, blev av underordnad
betydelse i förhållande till
eloque’n-tia, vältalighet i ciceroniansk
form. Realkunskaper, erudi/tio,
värdesattes främst ss. material
för vältalighetsprestationer, och
de inhämtades vanl. under studiet
av de klassiska författarna, som
på detta sätt blevo auktoriteter
även ur saksynpunkt. H:s
pedagogiska bildningsideal
företräddes i Nederländerna och Tyskland
bl. a. av Johan Wessel,
Rudolf A g r i c o 1 a och
Alexander H e g i u s. Efter den
lutherska reformationens
genombrott blevo genom Melankton
och hans lärjungar även de tyska
skolorna och universiteten
organiserade enl. H:s principer. Med
denna tyska förebild vunno de
snart hävd också inom det
svenska skolväsendet och
kodifie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
