Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humanismen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
987
Humanistisk—v. Humboldt
988
rades slutligen i ett kapitel av
1571 års kyrkoordning. — Jfr f. ö.
Renässans.
Humanfstisk sektion, se
Fakultet.
Humanistiska förbundet, se
Svenska humanistiska
förbundet.
Humanistiska
vetenskapssamfundet. 1. Kungl. H. i
Uppsa 1 a, grundat på ett
testaments-legat av J. Westin 1877, trädde i
verksamhet 1889, kungl. samfund
1896, har till uppgift att befordra
de humanistiska vetenskaperna.
H. har 50 medl.; det utger en serie
Skrifter. — 2. Kung 1. H. i
Lund, stiftat vid Lunds univ:s
250-årsjubileum 1918 med uppgift
att befrämja vetenskaplig
forskning i humanistiska ämnen. H.
har 80 svenska och 50 utländska
medl. Av H:s Skrifter ha hittills
6 bd utkommit.
1’Humanité [lymanite’],
kommunistisk daglig tidning i Paris.
Grundad 1904, var den urspr. den
franska socialismens huvudorgan,
till 1914 lett av Jaurès. Se
vid. C a c h i n.
Humanitä’r (fr. humanitaire),
människovänlig.
Humann [ho’-], Karl, f.
1839, d. 1896, tysk ingenjör och
klassisk arkeolog. H. företog
utgrävningar vid Heratemplet på
Samos. Främst ryktbar genom
utgrävningen av Pergamon (se d.
o.) 1878—86.
Huma’n vacci’n, se I m m u
-nitetslära.
Humber [ho’mbo], gemensamt
estuarium för floderna Trent och
Ouse, ö. kusten av England. Står
genom kanaler i förbindelse med
Englands större floder.
Humbert (ital. Umberto) I,
konung av Italien, f. 1844, d.
1900, son till Viktor Emanuel II,
som han 1878 efterträdde på
tronen. H. mördades av en
anarkist. Om II: s regering se
Italien. Historia.
Humbert-affären [öqbäT-], en
efter Thérèse Humbert, f.
Dau-rignac, uppkallad fransk
svindelaffär. Genom att uppdikta ett
stort amerikanskt arv förvärvade
sig fru Humbert en omfattande
kredit, förde ett yppigt liv och
gjorde sig bemärkt i
storpolitiska och storfinansiella kretsar.
Hon väckte slutligen misstankar,
och en sensationell rättegång 1902
ledde till hennes och hennes
medhjälpares bestraffning.
v. Humboldt [ho’-]. 1.
Wilhelm v. H., f. 1767, d. 1835, frih.,
tysk statsman och författare. H.,
som tillbragte en stor del av sin
ungdom på resor och tidigt
sysslade med statsrättsligt
författarskap, blev 1801 preussiskt
sändebud i Rom. 1809 fick han
ledningen av Preussens
undervisningsväsen och skapade bl. a.
Berlins universitet. Under
befrielsekriget mot Napoleon verkade
han för Österrikes anslutning
till den 6:e antifranska
koalitionen och deltog sedan i
Wien-kongressen, där han företrädde
frisinnade och tysk-nationella
åsikter. Led. av statsrådet 1817
—19, ivrade han för införandet
av en liberal
ståndsrepresentation och sökte motarbeta Metter
-nichs tyska politik. — Som
vetenskapsman gjorde H. sin
viktigaste insats på språkfilosofins
och den jämförande
språkforskningens område; värdefulla äro
hans arbeten i baskisk,
orientalisk och javanesisk filologi. Fl.
utgav även estetiska studier,
dikter och översättningar från
grekiskan. Personligen utövade H.
stort inflytande på sin
omfattande konstnärliga och litterära
vänkrets (Goethe och Schiller). — 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
