Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humbug ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
991
Humerus—Humle
992
Humle.
tum är aldrig nödvändigt,
såvitt det icke äger samma
omedelbara påtaglighet 1. evidens som
vissheten om vår egen existens.
Därför kunna icke heller de
satser, vi formulera om
sammanhanget mellan fakta, äga
nödvändighet. En fundamentalsats av
denna art är kausal- 1.
orsakslagen. Erfarenheten ger oss ej
något omedelbart intryck,
impression, av ett orsaksförhållande.
Man ser t. ex., att en biljardboll
stöter till en annan, vilken
därefter börjar röra sig, men ej, att
den senare rörelsen inträder på
grund av den förra. Att vi dock
komma till idén om ett
orsakssammanhang mellan två
företeelser A och B, beror därpå, att vi
upprepade gånger iakttaga B
följa på A. Orsaksidén är m. a. o.
ett uttryck för en empirisk
tankevana men ej för en rationell
tankenödvändighet. Denna H:s
analys av kausalbegreppet har
starkt påverkat Kant. Bland H:S
kunskapsteoretiska verk märkas
A treatise of human nature (1739
—40) samt Enquiry concerning
human understanding (1748),
bland de historiska The history
of England (1754—62), som
omfattar tiden t. o. m.
Stuartperio-den, och bland de
nationalekonomiska Political discourses (1752)
och Essays and treatises on
seve-ral subjects (1753).
Hu’merus, lat., se E x t
remite t e r sp. 1331.
Humi’d (lat. hu’midus),
fuktig. — H u m i d i t e’ t, fuktighet.
Humiliater (lat. humilia’ti,
de ödmjukade), ett på 1000-t. i
Italien urspr. bland lekmän
stiftat asketiskt brödraskap, stadfäst
ss. orden 1201, upphävt 1571. En
kvinnlig gren fortlever i Italien.
Humi’ner, H u m i’ n s y r o r,
se H u m u s ä m n e n.
Humla, socken i Älvsb. 1.,
jämte Blidsberg och Dalum pastorat
i Skara stift. 280 inv.
Humle, Hu’mulus lu’pulus
(fam. Mora’ceae), slingrande ört
med handflikiga blad. H. är
tvåbyggare. Honblommorna sitta i
kottelika samlingar bakom
högblad, som efter blomningen starkt
tillväxa. Högbladen och
fruktkalken bli prickiga av ett harts,
innehållande ett bittert ämne,
1 u p u 1 i’ n, varmed man ger ölet
dess beska smak.
Fruktställningarna, s. k. humleknopp 1.
■koppor, användas därför i
bryggerierna. H. växer vild i n.
Europa och Asien, i Sverige till
Jämtland, och odlas framför allt
i Böhmen, Bayern och England.
Den får därvid klättra på långa
stänger, vilket ger en
humleodling ett egendomligt utseende. I
Sverige var odling av H. fordom
i lag påbjuden, men H.
förekommer nu nästan blott till pryd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
