Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
999
Hund
1000
na ha dock först de senaste åren
upptagits som erkända inom
S. K. K. och äro föga
konsoliderade. Av utländska stövarraser i
Sverige må nämnas: engelska
rävhunden (eng. foxhound), den
något mindre engelska harhunden
(eng. harrier) och den än mindre
lilla engelska harhunden (eng.
beagle), den norska
dunkerstöva-ren, oftast trefärgad och glosögd,
samt den gulbrokiga
hygenhun-den. En i Sverige tidigare ej
sällsynt stövarras, som ingår i vissa
inhemska stammar, är
schweizer-stövaren. Till drivande H.
räknas även taxarna, av vilka flera
varianter finnas: släthärig,
strävhårig och långhårig. Taxen
karaktäriseras av låga ben och
lång kropp. Färgerna variera från
svart med bruna tecken, helröd,
grå (s. k. peppar- och saltfärgad)
till vit. Taxarna användas ibland
som drivande H. över jord,
huvudsaki. dock som grythundar för
uttagning av räv och grävling ur
lyan. Som ett mellanting mellan
tax och stövare står dachsbracken,
en mera högbent, oftast grovhårig
taxtyp, brun-, ibland svartbrokig
med bruna tecken; den användes
som stövare och är, enär den
driver långsamt, ofta lämplig för
rådjursjakt i viltrika trakter. —
3) Spårhundar för jakt
(icke drivande). Hit hör bl. a.
tyska spårhunden (schweiss- 1.
blodhunden), stor som en större
stövare och spec. karaktäriserad
av långa öron, samt engelska
blodhunden, karaktäriserad av långa,
hängande öron och ”rynkigt”
ansikte. — 4) H. för jakt på
fågelvilt (stående, stötande
och apporterande H.). Hit höra
främst de från Storbritannien
härrörande fågelhundsraserna
setter och pointcr. Engelska settern
är vitbrokig med svarta 1. gula
fläckar, gordonsettern svart med
rostbruna tecken på ben och
huvud, irländska settern helröd.
Pointern, som skiljes från settern
genom sin korta, släta hårrem,
förekommer i skilda färger: gul-,
svart- 1. brunbrokig samt
enfärgad i svart, gult 1. brunt. En
särskild stam helgula pointrar av
danskt ursprung kallas
hertha-pointrar. Vid. märkas bland
hithörande H. de tyska
hönshundarna, vorstehhundar, i allm. något
större och tyngre byggda än
pointern samt vanl. leverbruna 1.
vitbrokiga med brunt, ibland svart
inslag; av dessa finnas en
kort-hårig och en strävhårig form. Ett
slags lågbenta, långhåriga,
setter-liknande H., i England använda
för uppstötande av fågelvilt, äro
spaniels (sing. spaniel), i
Sverige vanl. hållna som
sällskaps-hundar. Till denna grupp kunna
även hänföras de från England
härstammande retrievers (sing.
retriever), till färgen oftast
svarta, engelska apporterhundar,
varav finnas slät-, krus- och
våg-håriga raser. — 5)
Råtthundar (använda både som
jakt-och som sällskapshundar; flera
terrierraser även användbara
för jakt i gryt). Hit höra
den lilla pigga, slät- 1.
sträv-håriga foxterriern, vanl. svart och
vit, oftast med bruna tecken, en
ypperlig grythund, käck och
stridbar, vid. den strävhåriga,
rödbruna irländska terriern, den
släthåriga, svarta, med rostbruna
tecken försedda black and tan
terriern, den låga, nästan taxlika,
strävhåriga skotska terriern,
skyeterriern, till formen ej olik
den förra men med långt
hängande hår, den oftast vita,
släthåriga bullterriern m. fl. -— 6)
V a k t - och större
sällskapshundar samt s a n i -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
