Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Härryda ... - Häst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1155
Hässleholm-Markaryds järnväg—Häst
1156
jämte Stoby och Norra Sandby
pastorat i Lunds stift. 3,340 inv.
Hässleholm—Markaryds
järnväg (H. M. J.), en 36,2 km.
lång, normalspårig järnvägslinje
mellan Hässleholm och Markaryd,
där den har anslutning till den
gemensamt med H. trafikerade
34,8 km. långa, normalspåriga
M a r k a r y d—V einge
järnväg (Ma. V. J.) mellan
Markaryd och Veinge. H. öppnades i sin
helhet för trafik 1892, Markaryd
—Veinge järnväg 1899. Äg. H:s
a. b. och Markaryd—Veinge
järnvägs a. b.
Hässlunda, H e s s 1 u n d a,
H ä s 1 u n d a, socken i Malmöh.
1., jämte Risekatslösa pastorat i
Lunds stift. 560 inv.
Häst, E’quus caba’llus (fam.
H ä s t d j u r, jfr d. o.), sedan
urminnes tider använd som
husdjur (jfr tab. till d. o.). Arten
är numera ej känd i vilt
tillstånd. H. leder sitt ursprung
från minst två vilda arter, av
vilka den ena, från Orienten och
ö. Europa, givit upphov till
den lättare H., och den andra,
från n. Europa, till den tyngre H.
Den arabiska H., spårad först
1,000 år f. Kr., blev genom
arabernas erövringståg till Afrika och
Europa snart känd och
uppskattad som stridshäst. Hästkulturens
hemland synes dock ha varit
Grekland. I England användes H. både
till ridning och körning, innan
detta land erövrades av romarna.
I Sverige torde H. blivit införd i
samband med den germanska
invandringen. Under medeltiden
uppstod behov av tunga H. för
riddarrustningarnas uppbärande.
Dylika uppföddes mest vid
Nord-och Östersjöns kuster. Snart
trädde dock åter det ädla blodet i
förgrunden, och den spanska H., till
sitt ursprung orientalisk, blev
den mest berömda. Den moderna
hästkulturen har sitt säte i
England, där på vetenskap och
praktik grundade regler för rationell
hästavel utarbetats. — Om
namnen på H:s yttre delar se
ill. sp. 1158. H:s egenskaper
bedömas efter exteriör,
härstamning och bedrifter. För olika bruk
krävas H. med olika egenskaper.
Ss. rid- och lättare vagnshästar
användas varmblodiga H. (se
nedan) . Hos ridhästen fordras
snabbhet, uthållighet och
hoppförmåga samt en kroppsform,
lämpad för belastningens uppbärande
med full jämvikt. Huvudet bör
snarare vara stort än litet med
vida näsborrar och ganascher,
medellång nacke och lång, dock ej
ostadig hals. Bogen bör vara lång
och sluttande, vilket befordrar
lång och vägvinnande galopp samt
god hoppförmåga. Manken bör
sträcka sig långt inåt ryggen,
skapande ett gott sadelläge.
Ryggen bör snarare vara kort än
lång; rygglinjen vågrät, välvd
över njurtrakten, där korset
vidtager lagom sluttande och helst
långt, överarmen i rät vinkel mot
bogbladet (rät bogvinkel),
närmare det lodräta än det vågräta
läget. Underarmen lång och
musku
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
