Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ibn Fadlan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1227
Ibsen
1228
kortare avbrott räckte i 27 år,
under vilka I. var bosatt i bl. a.
Rom, Dresden och München. I:s
arbete koncentreras under denna
tid på hans dramatiska
författarskap, som nu når sin fulla
utveckling. Redan i hans tidigare
dramer hade som ett grundmotiv
framträtt förhållandet till
livsuppgiften, ”kallet”, och detta
problem, det centrala i hela I:s
diktning, utvecklas nu vidare i de
bägge stora dramatiska
idédikterna Brand (1866, planlagd och
påbörjad som en episk dikt) och
Peer Gynt (1867), I:s som
diktverk mest storslagna och
betydande arbeten. Brand, vars hjälte
med sitt paradoxala pliktkrav
och sin omänskliga offervilja
visar inflytande från Kierkegaard,
är en med starkt, religiöst färgat
patos gjord uppgörelse med
”akkordens aand”; det väckte i
hela Norden de livligaste
debatter och övade ett djupgående
inflytande på samtiden. I det
ljusare och mera poesifyllda
sago-dramat Peer Gynt har I. i
huvudpersonen förkroppsligat denna
halvhetens ande, som han i Brand
gisslat, samtidigt som han
satiriserat det norska lynnet med dess
begär att vara ”sig selv nok”. Till
dessa idédramer kan även räknas
det samtidigt planlagda men först
1873 fullbordade dubbeldramat
Kejser og galilæer, I:s sista
historiska skådespel, som i sin
skildring av hedendomens kamp
mot kristendomen och av ”det
tredie Rige” visar intryck såväl
av tidshändelserna som av tysk
filosofi. Eljest beteckna åren
omkr. 1870 en övergångsperiod i
I:s produktion, varunder han
bl. a. samlar och bearbetar ett
urval av sin ungdomslyrik
(Digte, 1871). — Den följande
perioden är de realistiska sam-
hällsdramernas. Bestämmande
inflytande på I. utövade vid denna
tid Brändes’ väckande
verksamhet, och i det hela utgör 1870-t.
för honom en ny genombrottstid.
Redan i komedin De unges
förbund (1869), ett kvickt men
hänsynslöst angrepp på strebertum
och frasmakeri i norsk politik,
hade I. närmat sig en realistisk
dramatik, och fr. o. m. det
borgerliga dramat Samfundets stötter
(1877) sätter han moderna
samhällsproblem under debatt och ger
uttryck åt en mot samhällets
tvång riktad radikal
individualism, samtidigt som han
definitivt överger versen och den
lyriskt-romantiska stilen för att
använda en realistisk prosastil.
Med Et dukkehjem (1879) skapar
I. sin viktigaste problemtragedi,
som med sin skildring av
kvinnans osjälvständiga ställning i
äktenskapet och sitt krav på fri
utveckling av hennes personlighet
gav upphovet till 1880-t:s
våldsamma debatter i kvinnofrågan
(ett genmäle fick dramat bl. a. i
Strindbergs Giftas) och gjorde
I:s namn känt över hela den
bildade världen. Samtidigt
förändras tekniken i I:s dramer i
riktning mot en starkare
koncentration, med huvudvikten lagd på
”katastrofen”. I det tragiska
familjedramat Gengangere (1881)
upptog I. ånyo
äktenskapsproble-met till dristig behandling, nu
med särskild hänsyn till
ärftlighets- och degenerationsfenomen.
Det avvisande mottagande, detta
skådespel överallt erhöll,
inspirerade I. till den mot ”den
kom-pakte majoritet” riktade satiren
En folkefiende (1882). — Med
Vildanden (1884), ett av I:s som
människoskildring yppersta verk,
inledes den sista perioden i I:s
dramatiska alstring, de
psykolo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
