Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inre sekretion ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1405
Inre sekretion
1406
d. o.), d. v. s. Merkurius, Venus,
Jorden och Mars. Stundom
användes benämningen endast för
de innanför jordbanan belägna
Merkurius och Venus.
Inre sekretio’n, avsöndrande
direkt in i blodet 1.
vävnadssaf-terna från vävnadsceller av
ämnen, h o r m o’ n e r, som i
ytterligt små mängder äro fysiologiskt
verksamma. De första, som anat
tillvaron av en I., äro Berthold
och Claude Bernard i mitten av
1800-t. Som banbrytare på området
räknas dock C. E. Brown-Séquard
(se d. o.), vilkens
uppmärksammade självförsök med
testikelex-trakt gåvo impulsen till den
moderna, ytterst fruktbringande
forskningen över I. — Huru
många vävnader i kroppen, som
utöva I., är ej med säkerhet känt.
Som organ med säkert bekant I.
kunna nämnas binjurarna,
bisköldkörtlarna,
hypo-fysen, bukspottkörteln,
sköldkörteln, t a 1 1
-kottkörteln, thymus,
testiklarna och
äggstockarna. Vävnader med I. kallas
endokri’na körtlar; även
där dessa ha utförsgång (t. ex.
bukspottkörteln, könskörtlarna),
passeras denna ej av hormonerna,
som gå direkt in i
kroppsvätskorna. Hormonerna reglera de olika
organens verksamhet, i det de
cirkulera lösta i kroppsvätskorna
samt inverka på det sympatiska
och autonoma nervsystemet och
möjligen även direkt på
vävnads-cellerna. Man har alltså att
räkna med en organsamverkan både
på vätskevägen och genom
nervledningar. De endokrina
körtlarna stå sinsemellan i intim och
invecklad växelverkan, och det
finnes ej något livsviktigt organ,
som ej står under deras kontroll.
Hormonerna avsöndras ständigt,
ända från fosterstadiet till döden,
och på deras harmoniska
avvägning äro utveckling, tillväxt,
fysisk hälsa och själslig jämvikt
i högsta grad beroende. Vid
bortfall 1. abnorm ökning av någon
endokrin körtels I. inträda också
djupt ingripande omvälvningar
i kroppens tillstånd, i många fall
ledande till död. Med undantag
för sköldkörtel och binjurar (se
Adrenalin och T h y r o x
-i n) vet man ur kemisk synpunkt
ännu föga om hormonernas
natur men genom djurförsök
åtskilligt om deras fysiologiska
verkningar. En ständig,
stimulerande verkan utövas på den
allmänna
ämnesomsättningen av sköldkörteln
(jfr d. o.) genom avsöndrandet av
dess jodhaltiga hormon, t h y
-r o x i n. Bortfallssymtomen i
tidig ålder visa sig i en låg
ämnesomsättning, näringsrubbningar i
huden (myxödem) och idioti
(kretinism). En
degenera-tion av körteln i senare år
kommer ofta till synes som en
för-tjockning av halsen på
sköldkörtelns plats, st rum a (se
d. o.). Följderna äro här ej så
djupgående, då i de flesta fall
ännu något hormon bildas. En
struma kan ock bero på en
ansvällning av körteln med ökad
hormonbildning, Basedo ws
sjukdom (se d. o.), vilken
karaktäriseras av ökad
retbar-het hos nervsystemet och stegrad
ämnesomsättning. På
ämnesomsättningen har även h y p o f y
-sens (se d. o.) mell. del en
inverkan, i det att skada på
denna del ger s. k. hypofysär
f ettsot (fett avlagring på bröst
och buk). —
Kolhydratomsättningen i kroppen
regleras av ett flertal
endokrina körtlar. Härvid dominera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
