Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Institutet för blinda ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1431
Instrumentalis—Insulin
1432
tum), verktyg, redskap;
tonverktyg; skriftligt upprättad
handling över någon i laga ordning
skedd förrättning.
Instrumentalis (av lat.
instru-me’ntum, verktyg), se Kasus.
Instrumenta’lmusi’k, i motsats
till vokalmusik den musik, som
endast utföres med instrument.
Instrumentatio’n, ett
musikstyckes sättning för ett antal
olika instrument. — I n s t r u
-mentationsläran ger
anvisning om de skilda
instrumentens tekniska resurser samt
kombinationsmöjligheter med andra
instrument.
Inströmedel, ämnen,
huvudsaki. vissa mineralsalter, som
inblandas i kreatursgödsel för att
fördröja jäsningar och binda
frigjort kväve. I. brukas föga på
grund av därmed förenade höga
kostnader.
Inställning (ty. Einstellung),
term, som av G. E. Müller och
F. Schumann 1889 införts i
psykologin ss. beteckning för
beredskapen att mottaga ett väntat
intryck, ss. att lyssna efter en
signal. På senare tid har ordet fått
burskap även i dagligt tal.
Insu’brer (lat. Ensubres), ett
galliskt folk i Nord-Italien med
huvudsäte i Mediolanum
(Milano). I. underkuvades kort före det
andra puniska kriget av romarna.
Insufficie’ns (av lat. nekande
in och suffi’cere, räcka till),
bristande förmåga hos ett
kroppsorgan att fylla sin funktion.
Uttrycket användes vanligast om
hjärtat och dess valvler (se
Hjärtsjukdomar sp. 830).
In su’i memo’riam, lat., ”till
minne av sig”, se Medaljer.
Insulander, Per Erik
Gustaf, f. 1871, jordbruksexpert,
sedan 1920 generaldirektör och chef
för Lantbruksstyrelsen. I. har
ver
kat som lärare vid lantbruksskola,
under en följd av år arrenderat
Tullgarns kungsgård samt varit
inspektör för den lägre lantbruks
-undervisningen. Ordf, i
folkhus-hållningskommissionen 1919—-20.
Insulin (av lat. i’nsula, ö),
preparat mot sockersjuka,
framställt av Langerhanska cellöarna
(se d. o.; nedan förk. till L.ö.) i
bukspottkörteln. Grundlaget för
upptäckten av I. bildas av
Min-kowskis, v. Mehrings och de
Do-minicis fynd i slutet av 1880-t.,
att borttagandet av
bukspottkörteln hos hund följes av den
svåraste formen av sockersjuka.
Sedan dess har man allmänt
varit övertygad om att
sockersjuka beror på bortfall av en
inre sekretion (se d. o.) från
bukspottkörteln, trol. från L. ö.,
vilka sakna utförsgång. Talrika
försök ha gjorts att på olika sätt
bereda extrakt på dem, bl. a. att
genom underbindning av körtelns
utförsgång förstöra den
egentliga körtelvävnaden (jfr A t r o
-f i) med bibehållande av L. ö.
Försöken misslyckades, trol.
beroende på de erhållna preparatens
giftighet och därpå, att det av
den egentliga körtelvävnaden
bildade trypsinet (se
Matsmältning) i extrakt av körteln visat
sig snabbt förstöra I. Beviset för
att sockersjuka beror på bortfall
av en inre sekretion från
bukspottkörteln lämnades 1922 av
den kanadensiske studenten
Fre-derickG. Banting (f. 1891),
som tillsammans med Best och
under ledning av J. J. R. M a c
-1 e o d efter underbindning av
bukspottkörtelns utförsgång och
med förbättrad metodik vid
pre-pareringen av den degenererade
körteln lyckades framställa ett
mot sockersjuka ytterst
verksamt preparat, kallat I.
Omedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
