Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - International
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1453
Internationa!
1454
1900 förpliktade de socialistiska
representanterna i parlamenten
att rösta mot alla utgifter till
militära ändamål och sysselsatte
sig med den s. k.
ministersocialismen, ett spörsmål, som hade
aktualiserats av att de franska
socialisterna hade låtit
representera sig i regeringen. En av
K. K au t s k y föreslagen
resolution antogs, vari fastslogs,
att socialdemokratin icke borde
sträva efter andel i
regeringsmakten i det borgerliga samhället
men att ”i vissa tvångslägen” och
”undantagsvis” socialistiska
partier skulle kunna låta
representera sig i borgerliga regeringar,
dock under villkor, att
”representanten åter utträder ur
regeringen, så snart partiet kräver det”.
Detta vore ”ett taktiskt och icke
ett principiellt spörsmål”. Vid
kongressen i Amsterdam 1904
skedde dock en omsvängning i
denna fråga, i det att en
resolution, den s. k.
Dresdenresolutio-nen, antogs, vari varje
deltagande i regeringsbildande i det
borgerliga samhället fördömdes. Vid
kongressen i Stuttgart 1907
dominerade frågan om de socialistiska
partiernas ställning till
militaris-men och kriget. Kongressen
uttalade, att det vore de arbetande
klassernas och deras
parlamentariska representanters plikt att
”uppbjuda allt för att med
användande av de medel, som synas dem
verksammast, förhindra krigets
utbrott”. Därest kriget likväl
utbröt, skulle de verka för dess
snara avslutning och ”av all kraft
söka begagna den av kriget
framkallade ekonomiska och politiska
krisen till folkets uppryckning
och därigenom till att påskynda
det kapitalistiska klassväldets
avskaffande”. Kongressen
underströk även nödvändigheten av
in
tim samverkan mellan de
socialistiska partierna och
fackföreningsrörelsen. Vid kongressen i
Köpenhamn 1910 föreslogo K. H a r d i e
och Vaillant, att I. skulle
rekommendera generalstrejken som
ett medel att förhindra krig.
Detta förslag remitterades till
Internationella
socialistiska byrån i Bryssel,
vilken hade upprättats 1900 med
É. Vandervelde som
ordförande och C. II u y s m a n s som
generalsekreterare. Då förslaget
åter fördes på tal vid kongressen i
Basel 1912, gjordes endast ett i
allmänna ordalag avfattat
uttalande. ■—■ Världskriget hade till
följd, att I. praktiskt taget
upplöstes. Omfattande åtgärder i
syfte att återupprätta densamma
vidtogos 1917 och resulterade i
holländsk-skandinaviska
konferensen i Sthlm s. å. Försök att
åstadkomma en allmän internationell
kongress strandade. 1918 togs
emellertid ett nytt initiativ, vilket
hade till följd, att en konferens
kom till stånd 3—10 febr. 1919 i
Bern, där representanter från ett
20-tal länder samlades.
Resolutioner avfattades i den s. k.
skuldfrågan och om N. F. m. m. Den efter
bolsjevikrevolutionen i Ryssland
upprättade diktaturen fördömdes,
och man förklarade, att ”en
verklig socialistisk utveckling endast
är möjlig i förbindelse med
demokratin”. Bernkonferensens arbete
fortsattes i Luzern 1—10 aug.
1919, där representanter från ett
30-tal länder voro samlade.
Förslag till nya stadgar för I.
godkändes nu preliminärt och
fastställdes definitivt vid en kongress i
Geneve 31 juli—5 aug. 1920, där
17 länder voro representerade. I
enlighet med vid denna kongress
fattat beslut flyttades
Internationella socialistiska byrån frän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
