Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Irgens ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1489
Irgens—Irisera
1490
synslöst fullföljde kuvandet av
det katolska upproret.
1’rgens, Johannes, f. 1869,
norsk diplomat. I. deltog i
arbetet för propagerande av den
norska ståndpunkten vid
unions-brottet 1905, var 1908—10
sändebud i London och
utrikesminister 1910—13. I. blev minister i
Köpenhamn 1916 och i Rom 1922.
Iri, se E u r o t a s.
Irida’ceae, växtfamilj (ordn.
Liliiflo’rae), vanl. örter med
rotstock 1. knöllik jordstam,
lågväxta med ensamma blommor
(ss. Cro’cus) 1. högväxta med
tvåsidigt ordnade (”ridande”)
blad och sammansatta
blomställningar (ss. 1’ris, Gladi’olus).
översittande hylle, tre ståndare.
Talrikast i Syd-Afrika,
Medelhavsländerna och Amerixa.
Iri’dium, ett till
platinametallerna hörande grundämne,
upptäckt 1803 av Tennant.
Atomtecken Ir, atomvikt 193,1. I.
förekommer i naturen tills, med
platina ss. platinairidium samt
med osmium ss. osmiridium och
iridosmium. I. är en vit, spröd
metall med smältpunkt över
2,300°. Dess legeringar med
platina äro hårda och
motståndskraftiga och användas bl. a. till
prototyper för massa och längd
(90 % platina, 10 % I.). I. är
olösligt i alla syror, t. o. m. i
kungsvatten, men oxideras i
finfördelat tillstånd vid glödgning i
luft. I. bildar tre oxider IrO,
Ir,O3 och IrO2. Kloriden IrCL
uppstår vid glödgning av I. i
klorgas; avger vid upphettning klor
och övergår i föreningarna IrCl3
och IrCl2.
I’ris, i grek. myt. gudarnas,
spec. Heras, budbärarinna och i
denna egenskap en kvinnlig
motbild till Hermes (se d. o.).
Iris pseudacorus.
I’ris. Bot. Växtsläkte (fam.
Irida’ceae), svärdsliljor,
vanl. högväxta örter med
svärds-lika blad (som vända kanten mot
stjälken) och stora blommor,
vilkas kalkblad äro kronlika och
vackert färgade. Märkesflikarna
äro även kronbladslika. I.
pseu-da/corus, gul svärdslilja,
med gula blommor, växer vild på
kärrmark i s. och mell. Sverige.
I. germa’nica från
Medelhavsländerna och många andra arter och
hybrider, vanl. med blåa 1.
violetta blommor, odlas som
prydnadsväxter. De flesta av dessa
blomma på försommaren, böra
odlas på torr, solig mark och
behöva föga omvårdnad. Rotstocken
av flera arter lämnar v i o 1 r o t,
med stark violdoft, använd i
parfymindustrin och i läkemedel.
Violrot erhålles mest från Italien.
—- Anat. Se öga.
Irisbländare, se Objektiv.
Irise’ra (av grek. i’ris,
regnbåge), skifta i regnbågens färger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
