Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Irland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1499
Irland
1500
Irländsk biskopsstav. 1000-t. (Stat. hist.
mus.)
karna själva begå vo sig ut på
långväga missionsfärder, vilka
bl. a. norrut över Hebriderna och
Färöarna sträckte sig ända till
Island och söder ut till Schweiz
(jfr Columba). Med
kristendomen och bildningen spred sig
även den irländska konsten, som
särskilt i ornamentiken
utvecklade en egenartad stil, i vilken
bl. a. keltiska element
kvarleva; tidigast utbildad i
metall-konsten, fick den sin rikaste
användning i det miniatyrmåleri,
som blomstrade i klostren (se
Miniatyrmålning), men
förekommer även på praktfulla
biskopsstavar och de stenkors, som
restes till åminnelse och andakt
(jfr Engelsk konst). På
600-t. började Rom söka
underlägga sig den irländska kyrkan,
som dock först på 1100-t. kan
anses fullt romaniserad. Dess
blomstring försvann under de
härjningar, som vikingar,
huvudsaki. norrmän, från slutet av
700-t. företogo på I. Norrmännen
grundade mindre riken vid
kusterna, uppbyggde städer, ss. Dublin
och Waterford, och bedrevo en
omfattande handel. Den inbördes
oenigheten och anfallen från de
danska vikingarna i England
försvagade dock dessa riken. Ett
nationellt renässansförsök företogs
omkr. 1000 av konung Brian.
Denne tillfogade vikingarna två
svåra nederlag, det andra vid
Clontarf 1014, vilket slag knäckte
vikingarnas välde på I.
Engelsmännen började inom kort ägna
I. sin uppmärksamhet. På
begäran av en fördriven furste
sände Henrik II till I. en stor
armé och hyllades 1172 ss. I:s
härskare. Henrik utdelade
rikliga förläningar av irländsk
egendom åt sina följeslagare och
började införa engelsk förvaltning.
Till en början stod dock det
engelska väldet på svaga fötter. De
främmande elementen på I.
råkade i ständiga strider med den
inhemska befolkningen. Avsiktligt
lades hinder i vägen för deras
enande (Kilkennystatuterna 1366
förbjödo t. ex. blandade giftermål
och förklarade, att dödandet av en
irländare icke vore något brott).
Likväl förvandlades snart den
inflyttade engelska adeln till
irländare, särskilt ätterna Butler
(Ormonde), Fitz-Gerald (Desmond,
Kildare). Dessa jämte några
gamla irländska ätter ss. O’Neill
och O’Donnel voro länge öns
verkliga härskare. Ett försök
att hävda den engelska
överhögheten var insättandet av en
särskild vicekonung (vanl. kallad
lord-deputy 1. lordlöjtnant) på I.
En av dessa, sir Edw. Poyning,
genomdrev 1495 en lag, som gav
kontrollen över det (sedan 1295
existerande) irländska
parlamentets lagstiftning åt konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
