Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Irland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1501
Irland
1502
och. hans råd. Först 1541 kunde
dock Henrik VIII, till tecken på
att hans välde över I. ansågs
be-fästat, utbyta den dittills förda
titeln ”lord (herre) till I.” mot
”konung av I.” Ss. kyrkans
överhuvud (se England sp. 1072)
lade han även på I. under sig en
mängd kloster- och kyrkogods,
men han drev där i övrigt en
moderat politik. Hans
efterträdare tillämpade emellertid hårdare
metoder. Blodiga Maria
anordnade s. k. plantations,
”planteringar” av engelska kolonier,
varvid den irländska
befolkningen med våld fördrevs från de för
kolonisering bestämda områdena
1. nedgjordes. Under Elisabets tid
framkallades avsiktligt
hungersnöd på vissa områden, vilkas
befolkning man ville utrota.
Förbittringen bland irländarna över
dessa åtgärder slog ut i ständigt
nya uppror, främst
klanhövdingarna Desmonds (1579—83) och
Tyrones (1595—1603). Härtill
bidrog också en seg kamp om
religionen. Edvard VI hade 1551
gjort den protestantiska kyrkan
på I. till den officiella kyrkan,
som under Elisabets tid blev
starkt beroende av staten. Den
stora massan av befolkningen
blev emellertid den katolska
tron trogen. Försöken att
ang-lisera I. fortsattes av de stuartska
konungarna. Jakob I konfiskerade
1607 ofantliga jordområden i
Ulster, dit engelska kolonister
överflyttades. En tillfällig
förbättring i I:s inre förhållanden
innebar Straffords styrelse (1633
■—40), då förvaltning och
lagstiftning förbättrades. Förbittringen
mot engelsmännen förblev dock
oförminskad och 1641 utbröt ett
uppror, under vilket
engelsmännen fördrevos från Ulster. Under
Karl I:s svåra trångmål på 1640-
Irländska stenkors (omkr. 1000).
t. lyckades irländarna avtvinga
honom ett löfte om rätt för
katolikerna till fri religionsutövning
(1645), men till straff för den
hjälp, som irländarna i gengäld
lovat konungen gentemot
parlamentet och dess armé, utsattes de för
Cromwells ytterst blodiga
straffdomar. Den inhemska
befolkningen blev starkt förminskad, och i
dess ställe inflyttade engelsmän, i
stor utsträckning Cromwells
officerare, som fingo stora egendomar
och rika möjligheter att förtrycka
de kvarblivna irländarna. Stränga
förbud utfärdades för katolsk
religionsutövning och uppfostran.
En naturlig reaktion häremot
var irländarnas stöd åt den
katolske Jakob II, då denne efter
revolutionen 1688 sökte
återvinna sin krona. Jakobs
nederlag vid Boyne 1690 och andra
motgångar ledde till fördraget i
Limerick 1691, vari en viss
amnesti utlovades, men fördragets
bestämmelser blevo icke iakttagna.
I stället började en ny period av
engelska övergrepp, kulminerande
i de mot katolikerna riktade s. k.
tvångslagarna. Jesuiter och
munkar utvisades, katoliker fingo ej
lämna undervisning, ej köpa jord
etc. Andra undertryckningsåtgär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
