Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Irland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1507
Irland
1508
rades I. ss. en oberoende republik,
men efter 5 dagars strider var
upproret kuvat. Dess
misslyckande, blev början till ett nytt skede i
I: s frihetskamp, vilket snart kom
att helt behärskas av
sinn-fein-r ö r e 1 s e n. Denna kan räknas
från 1905, då dess främste
da-nare A. Griffith ss. dess program
framlade nationell utveckling
med tillvaratagande av I:s egna
resurser och med mål, ss.
namnet antyder (sinn fein, ”vi
själva”), att I. i största möjliga
utsträckning (materiellt och
andligen) skulle reda sig självt.
Sinn-feinarna samarbetade med Gaelic
League, en organisation för
upplivande av I:s gamla kultur och
språk. Målet var närmast
återställandet av det 1782 skapade
läget och taktiken passivt
motstånd. Griffith, som proklamerat
I:s neutralitet i världskriget,
satte sitt hopp till den kommande
freden, som skulle skänka de
undertryckta folken frihet, men
började i avvaktan därpå förbereda
den nya statens organisation
genom upprättande av egna
förvaltningsorgan, t. ex. ett
domstolsvä-sen, som tog upp en lyckad
konkurrens med det gamla. Ett försök
av premiärminister Lloyd George
att vid en församling
(conven-tion) av representativa irländare
1917 få en uppgörelse till stånd
misslyckades genom
sinnfeinar-nas uteblivande. Främst genom
De Valera och under inverkan
av hotet om tvångsvärnplikt blev
dessas mål nu alltmera öppet en
fri republik, vilket klart
tillkännagavs okt. 1917. Värnpliktens
påbjudande april 1918 följdes av
tillsättandet av en nationell
regering med uppgift att organisera
motståndet. Frivilligkårerna
utvecklades till en formlig armé,
Irish Republican Army, vars
för
hållande till de engelska
trupperna blev alltmera krigiskt. Jan.
1919 sammanträdde i DubliU ett
sinnfeinparlament, som
proklamerade sig ss. irländska republikens
parlament, Dail Eireann, och
förklarade I. oavhängigt. Förgäves
försökte I. få tillträde till
freds-konferensen i Paris 1919.
Engelsmännen insatte 1920 vid sidan av
polistrupperna, Royal Irish
Con-stabulary, de s. k. Black and
Tans, rekryterade av f. d.
officerare och soldater, som snart fingo
dåligt rykte för sina hänsynslösa
repressalier för irländarnas
förstöring av engelska godsägares
egendomar o. d. Kampen blev till
ett regelrätt guerillakrig, vari de
numerärt underlägsna irländarna
höllo sina motståndare stången
icke minst tack vare en överallt
inom den engelska
administrationen inträngande spioneritjänst.
Häktningar hörde till ordningen
för dagen, ofta besvarade med s. k.
hungerstrejker (ryktbar är
Cork-borgmästaren Mac Swiney, som
dog efter 72 dagars svält). Då
det var omöjligt att genomföra
den gamla home rule-lagen av
1914, genomdrev Lloyd George
dec. 1920 en ny, enl. vilken I.
delades i två delar, N o r d -1 r
-lan d, bestående av 6
Ulstergrev-skap och Syd-Irland,
omfattande återstoden av ön (de till
Ulster hörande grevskapen
Ca-van, Donegal och Monaghan
överfördes till Syd-Irland). Vardera
delen fick sitt parlament med
beslutanderätt över inre
angelägenheter méd vissa
undantag. Med tvekan accepterade
Nord-Irland denna lösning. Dess
parlament sammanträdde 7 juni
och dess förste premiärminister
blev sir James Craig. Syd-Irland
däremot förkastade den. Juni
1921 inbjöd Lloyd George De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
