Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Isländsk litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1543
Isländsk litteratur
1544
väsentl. indelas i två gruppei’:
person- och släktsagor från Island
(”islendingasqgur”) och (norska)
konungasagor. Som typiska
släktsagor må nämnas Laxdöla-,
Vats-döla- och Eyrbyggiasagorna. Den
till omfånget största är den
märkliga N ials sagan (Njåla).
Anmärkningsvärd är
Bandaman-na saga, som satiriskt skildrar
händelser från en senare tid än
flertalet andra släktsagor. På
gränsen mellan släkt- och
personsagor står den ypperliga
Egilssa-gan, enl. fleras mening ett
ungdomsverk av Snorre. Personsagor
(biografier över enstaka
personer) äro t. ex. Gunnlaug
Ormstungas, Hallfreds och Kormaks
sagor, som alla handla om
berömda skalder, samt Gisle Surssons
och Grettis sagor, vilka skildra
två fredlösas liv. Flertalet
släktsagor skildra händelser under
900-t. och de första decennierna
av 1000-t., den första oroliga tiden
efter öns kolonisation. — I
konungasagorna framträder mer
utpräglat ett vetenskapligt
historiskt intresse. Redan i början av
1100-t. verkade två historiska
författare, A r e och S ä m u n d,
båda med tillnamnet F r o d e,
”den lärde”, vilkas verk dock till
största delen gått förlorade.
Under 1100-t :s lopp författades
dels enskilda konungars historia,
främst Olof den heliges, dels
sammanfattande framställningar
ss. Ägrip. Höjdpunkten av denna
litteraturgren bildar Snorre
Stur las sons (d. 1241; se
Snorre) Heimskringla, en
utförlig framställning av Norges (de
norska konungarnas) historia
fram till Sverre (1177). Av
konungasagor efter Snorre må
nämnas Håkan Håkanssons saga
av Snorres brorson S t u r 1 a
T o r d s s o n (d. 1284). Sturla
har även författat delar av dels
Landnåmabök, ett historiskt
-genealogiskt arbete om Islands
kolonisation, dels
Sturlungasa-gan, skildrande öns historia
under mitten av 1200-t. —
Mytisk-heroiska och romantiska sagor.
Som historia betraktade man
förmodligen även de mytisk-heroiska
sagorna, t. ex. Vglsungasagan,
väsentl. en prosaparafras av
eddans volsungadikter,
Hervarar-sagan och Ragnar Lodbroks saga.
Dessa ”fornaldarsagor” (se d. o.)
bilda utgångspunkten för rena
äventyrsromaner, sådana som
Fritjofs saga, den vulgära
Bosa-sagan, Halfdan Eysteinssons saga
o. a. Av liknande art äro
åtskilliga mindre berättelser om
historiska personer, t. ex. Skaldasaga
och Hanks fxittr Håbröks (i
Flatöboken, se d. o.). Under
1200-t. blir smaken för dylik ren
underhållningslitteratur
förhärskande, och särskilt genom den
norske kung Håkan Håkanssons
intresse för europeisk litteratur
översattes en mängd franska
riddarsagor o. d. —
Vetenskaplig litteratur. Av annan
vetenskaplig litteratur än den
historiska bör nämnas dels den
språkvetenskapliga, av vilken
den anonyma s. k. ”första
gram-matiska avhandlingen” är
märkligast, dels den astronomiska
och kalendariska (Rimbeygla).
Snorres Edda (se d. o.) kan
snarast betecknas som en lärobok i
poetik; särskilt behandlas där
det poetiska språket (kenningar)
och dess grundval, den hedniska
mytologin. Ett märkligt norskt
didaktiskt arbete är
Konungs-skuggsjå (”Konungaspegel”) från
1200-t. — Lagar. Genom
all-tingsbeslut 1117 tillkom Islands
första skrivna lag, Hafliöaskrå,
nu förlorad. Under 1200-t.
gjor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
